- Vi har fortfarande chans och måste tro på det, säger RIK:s lagkapten Lars Bernhardsson.
När han säger så är det en del av hans jobb. I praktiken förlorade laget slutspelschansen här, även om teoretiska möjligheter finns kvar.
Detta var inte en match som måste, utan SKULLE, vinnas.
En av anledningarna var att Alingsås kom utan ett par av sina allra bästa spelare, Jesper Konradsson och Johan Fagerlund. Den ene hade ont i halsen, den andre låg nedbäddad. Dessutom var försvarsgiganten Glenn Andersson bara med som en kuliss på bänken, drabbad av en bristning.
Konradsson-Fagerlund är oerhört väsentliga för AHK:s anfallsspel, så det blev nu något helt annat än det vanliga.
- Jag tror det gav RIK lite problem, funderar Alingsåstränaren Mikael Franzén, dom visste väl inte riktigt hur dom skulle spela mot oss.
Alingsås ägnade sig åt långa anfall i lägre tempo än annars. Det gjorde laget bra.
- Jag är stolt, säger Franzén, vi visade bäst moral trots att RIK hade mest att spela för.
Alingsås hade varit definitivt klart för slutspel om det blivit seger. Bara en RIK-kvittering (snyggt av Fredrik Pettersson på högerkanten) i sista sekunden kom emellan, men AHK går naturligtvis vidare ändå.
RIK har ständiga problem med sitt anfallsspel. Nu fick sällsynt svag inledning av båda halvlekarna stor betydelse till slut. Första hemmamålet kom i femte minuten och efter sidbytet tog det nästan nio.
Hemmamålvakten Josip Cavar gjorde en väldigt bra första halvlek. Richard Hanisch pisksnärtar var välkomna avbrott i RIK:s ofta omständliga offensiv.
I Alingsås låg ovanlig stor börda på Alexander Borgstedt, som klarade den fint och aldrig gick till överdrift. Johan Nilssons vänsterskott var också en beståndsdel som kan få betydelse i slutspelet. Och när Mikael Aggefors tog över i målet i andra halvleken stängde han direkt.
Det var ingen bra match.
- Men spänning och kamp kan också vara roligt, tycker Mikael Franzén.
