Men vi tar det från början. OS-programmet utvecklas och förändras ju hela tiden, och så måste det förstås vara. Sporter faller ifrån, och nya tar deras plats. I år är det som bekant golf och sjumannarugby som tar klivet in i OS-värmen och när det gäller det sistnämnda så konstaterar jag bara att jag inte har en aning om vad det är för något.
När det gäller golf är frågan lite mer komplex. IOK har sedan länge velat få in golfen på programmet – vilket de flesta sporter brukar jubla över – men golfarna själva har varit motvilliga. Bara det gör mig tveksam.
Nu verkar pendeln i och för sig ha svängt och de flesta golfare talar sig varma för chansen att få representera sitt land i ett OS. Kanske för att de verkligen känner så, kanske för att deras sponsorer bestämt att de ska känna så. Några undantag finns dock, exempelvis Adam Scott, som säger:
”De flesta idrottsmän och kvinnor vid OS har tränat fyra år för att peaka vid en tävling. Det är deras höjdpunkt i sporten. De får en chans vart fjärde år. De har tagit paus i livet för det här tillfället och det är så viktigt för dem. OS tillhör dem. Golfen behöver inte vara där.”
Det är en klok poäng, tycker jag. När golfen fick sin plats innebar det att IOK sa nej till andra sporter som väldigt, väldigt gärna ville vara med. Som squash och karate. Sporter som kämpar i mediautrymmet och som hade gjort allt för att få uppmärksamheten som ett OS innebär. För det är ju så med OS: Oavsett om du skjuter på lerduvor eller konstsimmar så innebär ett OS-guld att du blir en nationell hjälte, en historisk idrottsperson och en evig ambassadör för din sport.
Golfen behöver inte det. Den har sina majors, sin Ryder och Solheim Cup, sina miljardbudgetar och sina globala superstjärnor. Och ett OS-guld kommer aldrig att smälla lika högt som en seger på Augusta. Det blir snarare en kul bonus i deras karriärer.
Så ska det inte vara. Ett OS-guld ska slå allt.
Och så fotbollen då. Där måste vi fundera på vad det egentligen är för turnering vi kommer bjudas på. När inte ens allsvenska lag vill släppa sina spelare – då snackar vi låg status. Så ska det inte vara. Så får det inte vara. Lägg till det att de som spelar inte är samma som de som kvalificerade sig – plus en knasregel om att tre ”överåriga” får delta och vi har en turnering som känns minst sagt dubiös.
De olympiska ringarna är ett av idrottens allra starkaste varumärken och vare sig du heter Usain Bolt eller Ragnar Skanåker så är det drömmen om en OS-medalj som driver dig hårdare än något annat. Den magin får inte försvinna. Därför måste IOK tänka sig för innan de släpper in sporter som prioriterar andra tävlingar.
Därför är jag, för att citera min vän, försiktigt negativ.