Jag upplever inte den frustration och uppgivenhet som fanns efter förra mötet på Bravida, ej heller den energi och spela-för-hedern-känsla som fanns då. Nu är tränaren sportchefens man, då var sportchefen och ordföranden oense om huruvida tränaren skulle fortsätta och allt skavde. Kontrakten var utgående, poängen för få – och kraven från supportrarna fortfarande stora.
I september 2018 är IFK Göteborg en anpassad klubb. Ledningen har själva skurit ned på målsättningar, förväntningar och kortsiktiga ambitioner. Det innebär, dessvärre för Blåvitt, att även att 2018 års intäkter och 2019 års muskler påverkas.
IFK Göteborgs styrelse behöver ta sig en funderare på om den inslagna vägen är den rätta. Även om linjer syns och finns är kraften och förmågan i truppen den här gången inte större än så här. Det här – en rejäl förlust mot Häcken – är Blåvitts nivå just nu.
De individuella misstagen återkommer och avgör, de defensiva bristerna är för stora och anfallsförsöken inte tillräckligt vassa.
Vad är hemligheten, Blåvitt?
Ingen klubb har tillhört allsvenskan fler år på raken än IFK Göteborg, svackor drabbar alla, men Sveriges största och fram till 2017 mest meriterade förening skall inte behöva hamna i svackor där riskkapital krävs för att ta in allsvenska medelmåttor.
Jag förespråkar långsiktighet, tålamod, men också styrning och öppenhet. Det finns en del jag inte förstår.
Jag förstår exempelvis inte varför IFK Göteborgs ledning i veckan inte ville medverka i intervjuer till en granskning gjord av Fotbollsmagasinet Offside. Vad är de rädda för? Att någon skall råka säga som det är?
Jag har inget fog för att sanning undanhålls, men blir alltid misstänksam när frågor inte ens får ställas. Vad är hemligheten, Blåvitt?
Sanningen med Häcken är att kvaliteten offensivt är den bästa sedan Peter Gerhardssons bästa säsonger, då Waris Majeed vann skytteligan, laget slutade tvåa i serien och var som bäst i motståndarnas straffområde.
Jagar Europaplats
Andreas Alm har verkligen skapat något slagkraftigt. En av förklaringarna är Alexander Jeremejeffs återkomst. Han är en utmärkt lekkamrat till offensiva mittfältstrion Paulinho, Daleho Irandust och Viktor Lundberg; alla ytterst delaktiga i uppvisningen mot IFK Göteborg.
För Häcken handlar avslutningen av allsvenskan 2018 om att ta så många poäng som möjligt, att fortsätta tro att det går att nå Europa League-kval. Sannolikt grämer sig en och annan gulsvart över det poängmässiga handikapp som gavs i början av säsongen. Det Alm nu fått ihop vinner på beställning, möjligen med det lilla tillägget att bortaspelet kunde varit bättre.
I söndags såg nästan 50 000 AIK besegra Hammarby med 1-0 på Friends. Nu var det bara ”nästan” fullt (6132) när Göteborg bjöd på allsvenskt fotbollsderby. Det gör lite ont, men stämningen efteråt, där hela Häckenklacken stannade kvar och sjöng ihop med spelarna var fin. Bara kärlek.
Tobias Hysén var tillbaka i IFK:s trupp och var framme och pratade med fansen efteråt. Emil Salomonsson stod kvar länge, försvarslös, maktlös och uppgiven.
Det här kan bli en gastkramning i kampen att undvika kvalplats. AIK och Hammarby härnäst, sedan tre lite "enklare" matcher.
Plus
Häckens anfallsspel. Det finns inga stora ytor att röra sig på i IFK:s försvar, men gulsvart hittar dem när de vill.
Minus
Tufft såklart för Blåvitt att åka på en ny smäll på Bravida arena. Hur går klubben vidare efter det här?
