Daniela Gustin är på väg mot sitt andra raka mästerskap. Men en hel del har hunnit hända sedan VM i Tyskland i fjol.
– Då var jag ju debutant, så jag hade väl inte så höga krav på mig. Jag åkte med och fick se hur mycket speltid jag fick, säger Gustin och fortsätter:
– Skillnaden i år är att jag fått en större roll, känner mig tryggare och fått en tydlig position på kanten. Jag ställer högre krav på mig själv nu än i VM.
Tuff konkurrens i klubben
En annan skillnad är att 24-åringen, som slog igenom i Kärra en gång i tiden, under sommaren flyttade till tyska SG BBM Bietigheim. Men där har det blivit begränsat med speltid.
– Det stämmer. Jag är en ganska tydlig andrakant i Bietigheim. Hon som är före mig (holländska Angela Malestein) är väldigt duktig.
Ja, faktum är att hon får mer förtroende i landslaget än i nya klubben.
– Därför är det extra roligt att komma till landslaget, nu när jag känner att jag verkligen spelat till mig en plats och har en större roll, förklarar Daniela Gustin.
Det finns ingen risk att det hämmar dig som spelare när du inte får den där mängden speltid?
– Jag visste ju att jag skulle vara andra kant i klubben så det har jag ju skrivit under på. Sen gör man alltid sitt bästa och försöker få den där förstaplatsen.
Sista landskampen i Lisebergshallen
Innan avresan mot EM-värdnationen Frankrike väntar nu genrepet mot Montenegro i Göteborg under söndagen.
– Jag blev väldigt glad när jag fick reda på att vi skulle spela en match i Lisebergshallen, säger Gustin och utvecklar:
– Jag har inte spelat så många matcher just där, men vi hade ett par turneringar där i ungdomsåren. Sen har jag ju varit och kollat Redbergslids matcher när jag spelade i Göteborg.
Att Lisebergshallen sjunger på sista versen har stått klart sedan länge, och landslagets genrep mot Montenegro (där revansch ska utkrävas efter 28–30-förlusten i fredags) blir den sista landskampen i hallen.
– Det är en härligt hall som alla känner till, och det är jättetråkigt att de ska riva den. Det är så det känns, konstaterar Daniela Gustin.
