Rojas högerfot träffar plankan. Hon lyfter, landar och lyfter igen. Hon tar ett steg till och lyfter igen. Frågan är om hon har landat än?
Yulimar Rojas guldhopp mätte 14.91 och gav Venezuela sitt första VM-guld någonsin. 21-åringen springer, skuttar och skrattar sig runt Olympiastadion. Hon kan inte sluta le. När euforinivån sjunkit till en något mer normal nivå börjar hon gå igenom den mixade zonen där journalister från hela Sydamerika vill få segrarcitat. Eller går, hon kryper snarare fram, som en journalistkollega konstaterar: ”Hon har ju pratat längre än Bolt”.
–Jag är så glad. Det här ögonblicket har jag väntat på och jag är full av lycka. Det är ett historiskt ögonblick för Venzuela. Jag är så stolt över mig själv, säger hon
"Jag är öppen"
Om Finlands sak var vår en gång i tiden är Venezuelas trestegsframgångar hela Sydamerikas sak här i London. Men det här var inte bara ett guld för hel kontinent. Det var ett guld för en grupp utan samma rättigheter som resten av befolkningen i Venezuela. En grupp som inte får tjänstgöra i militären, adoptera barn eller gifta sig.
– Jag är öppen med mitt kärleksliv. Hon är en fantastisk person. Hon är med mig när jag behöver det som mest, säger Yulimar Rojas.
Rojas kärlek går på sociala medier under namnet Rubi. Genom åren har exemplen och förebilderna för de som älskar någon av sitt eget kön varit få inom friidrotten. Historien för den här gruppen målas med mörka penseldrag. Den första olympiern som var öppet homosexuell hette Otto Peltzer. Han var tysk världsrekordhållare och guldfavorit på 1500 meter i Amsterdam 1928. Oturliga skador och skoproblem hindrade honom från medalj på de olympiska spelen före andra världskriget. Han fick aldrig en ny chans. År i tyska koncentrationsläger stoppade karriären.
Förändring i sikte
De senaste åren verkar dock spärrar ha släppt. Vår egen Kajsa Bergqvist kom ut 2011. Löparfenomenet Caster Semenya, stor favorit på 800 metersloppet på VM, lever öppet med en annan kvinna. Armand Duplantis kanadensiske finalkollega Shawn Barber berättade i april att han är homosexuell. Föregångarna blir allt fler. Motståndet allt mindre.
– Jag hoppas att gay-communtyn i Venezuela är glad för min triumf och firar det som hänt, säger Yulimar Rojas.
Hennes framgång på trestegsbanan kastar ljus över en annars mörk vardag i hennes hemland. Väpnade rebeller på gatorna, matbrist och fattigdom präglar livet för merparten av de 31 miljoner invånarna.
– För mig är Venezuela världens bästa land med massor av att erbjuda. Vi går igenom väldigt jobbiga år och jag vet att den här medaljen är en uppmuntran till alla att fortsätta kämpa. Den här medaljen kan ge en knuff till landet så det kan fortsätta. Jag hoppas att alla kommer vara stolta och jag längtar till i morgon när mitt namn kommer vara i tidningarna och alla väntar på mig därhemma, säger hon.
Hur har krisen påverkat dig och din familj?
– Det är väldigt svårt men jag försöker att inte se på tv eller läsa om det. Jag att jag måste fokusera på mitt mål och det var VM. Min familj lär vara väldigt glada och stolta nu. De är okej. Krisen har inte påverkat dem så mycket, men den har fortfarande påverkat dem för den påverkar alla. Jag hoppas att jag träffar dem snart och att det kommer vara en stor fest för mig när jag kommer hem.
Ett VM-guld kan inte förändra allt. Men kanske kan det vara den där perfekta plankträffen som behövs för driva utvecklingen framåt.
– Vi har ett säkert förhållande och jag älskar henne och hoppas vi ses snart, säger Yulimar Rojas.
