Göteborgslag vann VM-brons i streetfotboll

Totalt 27 225lag försökte vinnaNeymar Jr’s Five. Så heter streetfotbollturneringen som spelades i Praia Grande utanför São Paulounder den gångna helgen.

I Sverige har den gått de flesta förbi, men för många av de 300 000 personersom bor i den brasilianska atlantkuststaden kretsade hela helgen kring streetfotbollen. Matcherna sändes i brasiliansk teve och under slutspelet fylldes arenan på Neymar Junior Institutetill bredden.

Neymar Junior Institute är en sportanläggning somden brasilianska fotbollsstjärnan Neymar ligger bakom, och som är ämnad för socialt utsatta barn. Anläggningen är lokaliserad i det område av Praia Grandesom brassen spenderade en stor del av sin uppväxt.

Mitt i den sydamerikanska uppståndelsen befann sig sju göteborgare.

– Det var helt galet därnere. Det var festivalstämning innan, under och efter matcherna.Folk dansade och grejade under uppvärmningen,medan vi sprang där med våra sidhopp och höga ben, säger Fredrik Augustin.

Fredrik Augustin, 32, är initiativtagare till FC Show. Det började med han fick ett Facebook-meddelandeav sin vänEmil Jylhänlahti, som är en av världens främsta fotbollsfreestylare.

– Han undrade om jag inte skulle slänga ihop ett lag och försöka kvala in till turneringen, som är jättestor i Brasilien.Så jag pusslade ihop det bästa jag kunde hitta.

Det bästa han kunde hitta var Björn Niklasson, 33, Andreas Jernarp, 23, William Lännholm, 21, Hampus Furublad, 22, Felix Jigiliden-Larsson, 23 och Emilio Rossi, 25. Alla sex är futsalspelareoch alla förutom den sistnämndarepresenterar Torslanda IK Futsal, där Fredrik Augustin är spelande tränare. Den rollen klev han in iäven i FC Show.

Tidigt stod det klart att lagets sammanhållning skulle bli en grundpelare, såväl på som utanför planen.

– Vår kanske främsta styrka är att vi har spelat mycket tillsammans.Vi är i grunden ett futsallag och spelar i den svenska högstaliganallihop, varavtvå är landslagsmän, säger den spelande tränaren.

Emilio Rossi har spelat 12 landskamper för Sveriges futsallandslag och bytte nyligen klubbadress från IFK Göteborg till de regerande svenska mästarna IFK Uddevalla. Även TorslandasAndreas Jernarp har slagit sig in i landslaget.

Runt 200 lag deltog i detsvenska kvalet. Först tog sig FC Show vidare från gruppspelet i Göteborg och slutkvalade sedan mot sju andra lagpå Zlatan court i Malmö. Vinst där innebar en resa till Brasilien för attrepresentera Sverige i det inofficiella världsmästerskapet i streetfotboll.

Laget fick resan och vistelsen betalad av ett energidryckföretag som är huvudsponsor för turneringen. Ordet om turneringen har spridit sig i futsalvärlden och deltagarantalet har nästan fördubblats sedan debutåret i fjol.

– Det är stor prestige, och det märkte vi verkligen därnere, säger Fredrik Augustin.

I Praia Grandeblev det en intensiv weekend för Torslanda-gänget, som konkurrerade med 52 andra nationer om guldet.

– Vi tänkte väl att det skulle bli lite semestrande, medstadsvandringar och sådana grejer, men det hade vi inte tid med. Det hände grejer hela tiden, det var en jättestor apparat. Det var pressträffarhela vägen och scenframträdanden ochsedan drog det igång med gruppspel ena dagen och slutspel den andra, berättar han.

Laget gick igenom gruppspelet obesegratoch slog bland annatfutsalnationen Spanien med 2–0.

– Futsal är stort där och de hade många futsalspelare med, men det gick inte så bra för dem. Alla lag som försökte dribbla mycket på egen hand hade det svårt.

Istället för att falla in i gatufotbollsfasoner valde svenskarna att utnyttja sina taktiska futsalfärdigheteroch sitt enhetliga samspel.

– Det handlade om klassiskt svenskt lagarbete. Vi pressade högt hela tiden för att hålla motståndarna så långt ifrån vårt mål som möjligt och jobbade som en enhet. Vi försökte att inte dribbla så mycket för att minimera riskerna och höll det till två tillslag som i futsal.Det vann vi väldigt mycket på. Många slog hellre en tunnel än att göra mål.

Var ni ensamma om att spela så?

– Vi var nästan det enda laget som satte lagspel före dribblingar. Jag trodde att fler skulle göra det men vi var smartare än dem taktiskt.Det var så intensivt därnere med publiken och de snabba matcherna att mångabörjade dribbla, trots att många andra lag också var rena futsallag.

Vad fick ni för reaktioner kring det?

– De var väldigt chockade därnere. Alla lag sa det, både under turneringen och efter. De var imponerade och det kändes väldigt bra att höra.

Även om många av de spelmässiga omständigheterna i streetfotboll påminnerom gångbara futsalegenskaper så skiljersig turneringsreglernaen del från futsalens villkor.Streetfotbollsmatcherna spelas fem-mot-fem från avspark och utan målvakter, med två meter breda och en meter höga mål. Spelplanen är mindre ochomges av sarger.

– Det är ganska stor skillnad ändå. Det blir mer gatufotboll-känsla med sarg och utan målvakter, konstaterar Fredrik Augustin.

Matcherna i turneringenavgjordes inte som fotbolls- eller futsalmatcher gör. När det ena laget gjorde mål så plockades en av motståndarlagets spelare bort, och så fortsatte det tills något av lagen helt saknade spelare. Om det stod lika efter tio minuters spel så avgjordes matchen i en-mot-en-form.

– Det var så finalen avgjordes också, en-mot-en. Engelsmannen sköt i stolpen och så kontrade rumänen in det avgörande målet. Det var helt sjukt.

Nej, någon final blev det inte för FC Show. Men det var nära.

Laget slog ut Förenade Arabemirateni sextondelsfinalen (3–0), Bulgarien i åttondelen (1–0) och Danmark i kvartsfinalen (3–0).

– Mot danskarna gjorde vi nog vår bästa match. Och då gick det ganska hett till. Det blev som ett derby och alla smällde på lite extra, men det var ändå på en lagom nivå.

Efter tre slutspelsmatcher utan insläppt mål och den felfria insatsen mot Danmark fick Torslanda-septetten upp förhoppningarna.

– Det kändes så bra inför semin. Vi gick in i den med världens självförtroende, men det gjorde rumänerna med. De var bra och vann ju finalen sedan också. Men det är tråkigt att vi gjorde vår kanske sämsta match där i semin. De fick in 1–0 efter en minut och då började vi chansa lite och så öppnades det upp.

Till slut blev det 4–0 till Rumänien.

Runt 1,7 miljoner människor såg finalen mellan Rumänien och England på brasiliansk teve. När Fredrik Augustin och hans sex lagkamrater satt och väntade på flyget i São Paulo visades bilder från finalen på bildskärmarna.

– Då kröp sig den besvikna känslan på igen, från förlusten i semin. Det var jäkligt tungt. Men såhär med distans till det kan vi varastolta över vår insats. Det var en helt otrolig resa. Vi var inte alls med i införsnacket om att vinna men tog ändå brons.

TEXT

Fredrik Tillberg

sport@gp.se