Fullbokade barer inför Champions League-finalen

Det blåste och regnade på kvällen den 1 oktober 1988. Från en lokal i centrum blickade den 26-årige Jonas Reinholdsson ut mot den guppande båtkrogen Åtta Glas vid Kungsportsbron. Några timmar tidigare hade han fått nycklarna till en lokal på Basargatan – som blev världens första O’Learys.

ANNONS
|

Plasmaskärmarna visar det allsvenska klassikermötet mellan IFK Göteborg och Malmö FF. Åtminstone tills det blir avbrutet på grund av inkastade knallskott en bit in iandra halvlek.

På O’Learys Norrmalm i centrala Stockholm är det fullt runt borden och längs baren. Mest män.

– 2006 var 13 procent av besökarna på alla O’Learys kvinnor. Nu är vi uppe i 33 procent. Titta bara runt omkring, säger Jonas Reinholdsson och sveper med handen, innan han fortsätter:

– Där sitter ett gäng killar. Och där … är två gubbar … Okej … men nu är det allsvensk fotbollsmatch och sedan Champions League, och därför är det kanske inte så många tjejer här …

ANNONS

Tanken när Jonas Reinholdsson flyttade hem till Göteborg, efter att ha jobbati Boston under sex månader och förälskat sig både i staden och i sin blivande fru Anne O’Leary, var att dra igång en kvarterskrog med amerikanska influenser. Iförsta affärsplanen stod bland annat att O’Learys ska ha stans bästa hamburgare och att prisnivån kommer att hållas mycket låg på både mat och dryck.

– Jag ville öppna en krog där man kunde träffa polarna, kolla på sport på tv och dricka öl direkt ur flaskan. Tv-serien Skål – ”a place where everyone knows your name” som de sjunger in signaturmelodin – var en stor inspirationskälla.

Det blev precis ett sådant ställe på Basargatan 10 i centrala Göteborg och den sportintresserade restaurangpubliken var lättflörtad. Lokalen blev knökfull, kväll efter kväll efter kväll.

Nu finns 124 O’Learys i totalt elva länder.

– Det har hela tiden varit min tanke. Att expandera. Vi ska bli en världsledande kedja inom det här konceptet. Nästa mål är 200 restauranger i 20 länder. Ett annat mål är 1 000 restauranger. Vart man än kommer i världen ska det finnas en O’Learys, säger Jonas Reinholdsson.

ANNONS

I dag är varje restaurang egen franchisetagare. Alla måste följa avtal och koncept, men det går att själv påverka sina menyval och hur man exempelvis vill jobba med lokala aktiviteter.

– Ingen ska tveka om det är en O’Learys som man har kommit in på. Den gröna färgen, sportprylarna och tavlorna, Boston-känslan … Det ska finnas överallt.

Jonas Reinholdsson låg rätt i tiden. TV3 hade precis börjat med sina sändningar från England. TV4 låg i startgroparna. Antalet sportsändningar skulle snart explodera – men långtifrån alla hade parabol eller kabel-tv. Så i stället kunde man gå på krogen för att tillsammans med sina vänner dricka och äta och kolla på sport.

– Fotbolls-VM 1990, då hände det något. Tidigare hade faktiskt inte sport på tv varit så centralt hos oss för det fanns inte så mycket att visa, men där kom första boomen. EM 1992 blev nästa, för att inte tala om VM 1994. Då spelade ju Sverige på nätterna och vi behövde extra tillstånd för att få ha öppet. Jag fick till och med åka till Gävle och personligen träffa tillståndsenheten där och be snällt för att vi skulle kunna ha öppet när Sverige spelade.

ANNONS

Sedan har det bara rullat på. Premier League och Champions League. La Liga och allsvenskan. SHL och NHL. Tennis, golf, formel1, NFL, Super Bowl … Sportutbudet är enormt – men det märkliga är att O’Learys framgångar inte avspeglar sig märkbart på publiktillströmningen till våra största idrotter. Fjolårets snitt i allsvenskan var till exempel det högsta sedan 2007.

Men 1998 levde O’Learys farligt. Dåvarande Canal plus hotade med att släcka ner alla sportkanaler för de abonnenter som ägnade sig åt offentlig visning.

– Grejen var ju att de inte alls förlorade några abonnenter bara för att vi sände deras sport. Tvärtom, folk fick upp ögonen för deras sportkanaler. Men vi arbetade fram en deal där man betalar för varje sittplats man har. Nu betalar varje O’Learys-enhet 700 000kronor om året i snitt till olika tv-bolag – bara för att få visa tv-sport, säger Jonas Reinholdsson.

Jonas Reinholdsson vill, som han säger, hitta en lokal och öppna en O’Learys, hitta en lokal och öppna en O’Learys. Det är det han drivs av, att växa. Samtidigt går det inte att ha en restaurang i varje kvarter – och därför råder för tillfället ett slags självvalt etableringsstopp ihuvudstaden.

ANNONS

Han har själv försökt att analysera varför O’Learys är en sådan framgångssaga – och varför inga andra sportbarer har kunnat utmana på allvar.

– Vi har en äkthet och en röd tråd i allt vi gör. Vi hade en grundidé. Det är visserligen ett koncept – men med väldigt mycket hjärta och själ. O’Learys i dag ser i stort sett ut som jag tänkte mig det för 28 år sedan.

Sedan finns en annan viktig faktor.

Den sanna kärleksförklaringen till New England-regionen och till staden Boston.

– Vi är inte en AIK-krog eller en IFK Göteborg-krog. Vi är en Boston-krog – och det sticker inte i ögonen på folk utan ses mer som lite charmigt. Att öppna en O’Learys i Boston är förresten en framtidsdröm!

Men du, något svenskt favoritlag har du väl?

– Jo. Ja, det kan jag väl avslöja. Jag håller på Öis, svarar Jonas Reinholdsson med stolthet.

ANNONS