Stortorget i skånska Simrishamn var fullt av folk när man vid lunchtid på lördagen hyllade sin hjälte.
Det var andra gången på ett år som Peder Fredricson på plats tog emot folkets jubel. I fjol för OS-silvret i Rio, i år för EM-guldet i Göteborg.
För GP berättar han om sina känslor och tankar kring triumfen.
Som varför han värderar EM-guldet högre än OS-silvret:
– I Rio hade jag inte samma typ av press på mig. Jag kunde ta en sak i taget på ett helt annat sätt. OS-silvret gjorde att uppladdningen inför EM på hemmaplan blev något helt annat. Det byggdes upp en spänning fylld av förväntningar och förhoppningar. I ärlighetens namn bidrog jag själv i högsta grad genom att tydligt uttala att EM-guldet var mitt stora mål. Så tydlig har jag aldrig varit med ett sportsligt mål tidigare – och frågan är om jag kommer att vara det igen, säger han och fortsätter:
– Med EM i Göteborg blev den mediala uppmärksamheten så mycket större, liksom allt runtomkring. Min häst All In blev Allan med allt fler och nästan folkkär på kuppen. För mig ändrades dock inget i sak. Jag hade mitt mål: EM-guld på hemmaplan. Att det blev verklighet är nästan osannolikt. Det är som en dröm, en saga och jag tror att en del av mig fortfarande är kvar i den. Att jag lyckades trots allt press är nog en förklaring till att jag värderar EM-guldet högre.
Om varför just han vinner när marginalerna är så små:
– En förklaring är att jag har en så fantastisk häst. Men jag har också ett fantastiskt team där min hustru Lisen, min bror Jens och alla andra runt mig betyder väldigt mycket för helheten – en helhet som kanske består av hundra olika detaljer. Jag har som mål att mitt team ska bli världsbäst i varenda en av de hundra detaljerna, inget lämnas åt slumpen. Jag ägnar också en del tid åt att fundera på hur saker och ting kan förbättras och bli effektivare. På så vis kan jag nog vara krävande – men de största kraven ställer jag på mig själv. Ansvaret, det slutliga avgörandet är mitt. Det kan jag aldrig lägga på någon annan.
– Ytterligare en förklaring till att det gått bra är att OS-medaljen öppnat nya dörrar. Numera bjuds jag in till de största tävlingarna med de skickligaste ryttarna och de främsta hästarna. Något bättre sätt att utvecklas sportsligt finns inte.
Om sin förmåga att fokusera när det gäller:
– Det är något jag jobbat med under åren och som jag hela tiden försöker att utveckla. Det handlar mest om att koppla från och att koppla på i rätt mängd och i rätt tid. Konsten är att inte koppla från för mycket – tankar och känslor får inte ta över mål och fokus. Jag får inte plötsligt börja måla upp en bild av något eller börja tänka utanför planen. Det gäller att ha fokus hela vägen och att ta en sak i taget.
– När jag vaknar på morgonen och börjar tänka på dagen så tänker jag bara på den. Jag tänker att det här är en ny dag där hårt jobb väntar, ett jobb som ska göras bra. Hela tiden med fokus på uppgiften. Längre än så tar jag det inte – och plötsligt en dag så har jag kommit fram.
– När jag tävlar är det som att gå in i en bubbla av fokus. Under ett mästerskap kan den bubblan pågå ganska länge – i Göteborg kom jag in i den ovanligt sent. De två första dagarna var jag till stor del utanför bubblan – till med under den första hoppningen var jag ovanligt avslappnad. Sista dagen, guld-dagen, var koncentrationen total, i synnerhet mellan första och andra rundan då många och avgörande beslut ska tas på kort tid. Banan är tuff, bara de bästa ekipagen finns kvar och marginalerna är små. En nerpetad bom och allt kan vara kört. Jag kan lika gärna sluta åtta som etta. Det gäller att hålla fokus.
Om när allt plötsligt släpper:
– Direkt efter blir det en märklig känsla, man går från total koncentration till starka, omtumlande känslor. Sedan blir det nästan som ett tomrum. Jag har under veckan mött massor av glada, vänliga människor som har hyllat och gratulerat mig. Det har jag förstås tagit till mitt hjärta och glatt mig åt. Samtidigt vet inte om jag riktigt tagit in att jag faktiskt har vunnit, att jag verkligen tog den där guldmedaljen. Jag är nog fortfarande i ett mentalt vakuum, det är också nu som tröttheten börjar komma, en trötthet son blandas med glädje och lättnad.
Om hur guldhästen Allan mår:
– Han mår utmärkt och fick börja veckan med att gå i hagen och bara ta det lugnt. Nu har han dock fått börja jobba lite, han som mår bäst då. Hoppningen väntar vi lite med, vi får se hur han känns kommande vecka.
Om tävlandet som väntar:
– Det drar i gång på allvar i slutet av månaden. Först med Global Champions Tour i Rom, därefter final med landslaget i Nations cup i Barcelona. Jag kommer att varva All In och Christian K i de stora tävlingarna under säsongen där världscupen utgör mitt stora fokus.
Om drygt ett år är det VM i USA…
– Det är ju det – men riktigt så långt har jag inte planerat än. Och nej, du kommer inte att få mig att uttala något mål om medalj. Åtminstone inte än…
