Under den sista kvarten av kvartsfinalen stod den lille mannen med den illasittande kostymen mellan avbytarbänken och innerplan med tårar i ögonen.

Han visste att det var över, att drömmen om ett VM-guld skulle stanna vid en dröm.

– Jag är otroligt besviken. Jag kan bara jämföra känslan med hur det var när jag bestämde mig för att sluta spela fotboll. Jag har varit med om det här förr, i VM 1982. Men då var jag för ung för att förstå storleken av saker. Nu är jag nästan 50 och förstår bättre, sade en dämpad och väldigt besviken förbundskapten.

Hans lag verkade chockade över tyskarnas snabbhet, fart och flärd och när sedan världsstjärnan Lionel Messi blev utmanövrerad och det fruktade tremannaanfallet inte syntes mycket alls var uppgiften omöjlig.

– Men klaga inte på Messi. Han gjorde en riktigt bra turnering, och om ni hade sett hur han stod och grät i omklädningsrummet efter matchen skulle ni inte ifrågasätta hur viktigt VM är för honom, sade Maradona.

– Att åka tillbaka som förlorare är alltid jobbigt, Argentina är ett land som andas och lever fotboll.

Och var förlusten mot Tyskland den sista gången vi fick se Diego Maradona som förbundskapten?

För en gångs skull har inget svar.

– Jag vet inte, sade han.

– Vi får se vad som händer. Jag måste prata med familjen, jag måste prata med spelarna. Jag har inte tänkt på om jag ska lämna jobbet eller inte. Kanske lämnar jag laget i morgon, men då vill jag att spelarna i laget fortsätter med det vi påbörjat. Vi får se.