Utgångspunkt och analysperiod refererar förutom hela Erik Hamréns förbundskaptenstid till andra idrotter och tidigare generationer.
Första kortet, extra ledighet till hela truppen under påsken, stärker det som i slutändan alltid är avgörande. Förmågan att dö för sitt lag, att dö för sin ledare, att dö för sin lagkompis kräver en motprestation. Om jag är juste mot dig, visar du extra generositet för mig. Här har Erik Hamrén grundat bra, trots genuint behov av varje enskilt träningspass. Hela denna punkt handlar också om balansgång mellan fysisk belastning och mental påfyllnad. En bonusdag med familjen i mars kan vara det taktiska drag som ger en extra EM-poäng i juni.
Den andra punkten, som efter sex års relativt famlande nu ger Erik Hamrén möjlighet att klämma in en axel framför likvärdiga konkurrenter på sommarens upplopp, är taktisk trygghet.
Alla – spelare, ledare, media och supportrar – utgår sedan i höstas från Danmarksmatcherna som fotbollsmässigt tillvägagångssätt och taktisk referens. Det skapar lugn, marginaler och möjlighet att testa, utan att testet framställs som panikartat eller stressat.
På detta vilar hela den svenska EM-satsningen. Ingen spelare är större än en fungerande spelmodell, ingen spelmodell kan räddas av en enskild. Det gäller även lag med Zlatan Ibrahimovic som anfallsetta.
Den ryggrad jag tidigare saknat sitter plötsligt som en smäck, utan att de som skapar den en är givna.
Punkt tre handlar om kommunikationens emellanåt förunderliga effekter. Att i god tid besluta och berätta om att avtalet mellan Svenska Fotbollförbundet och sittande förbundskapten inte förlängs efter det kommande mästerskapet har skänkt arbetsro och flyttat fokus från nuvarande landslag till processen om det kommande. Det gynnar EM-koncentrationen. Well done!
Nästa punkt är den givna, men alltid lika svåra. Att ha mod att förändra och föryngra. Vädra ut det gamla (ett och annat favoritplagg måste ryka) och fylla garderoben med nytt. Erik Hamrén fick, tack vare Håkan Ericson och den senaste U21-generationen, en unik möjlighet till detta.
Ett tag var jag rädd att Hamrén skulle missa chansen, men gläds nu åt att John Guidetti, Oscar Lewicki, Ludwig Augustinsson, Victor Nilsson-Lindelöf, Alexander Milosevic och Oscar Hiljemark fått och på olika sätt tagit chansen.
Den sista punkten vågar jag nästan inte ta upp, rädd för att den gränslösa optimismen vänds till något annat. Men det är klart, för att Sverige skall gå långt i EM är det glädjande att vi har en lagkapten som efter lång och framgångsrik fotbollstjänst just 2016 presterar sitt bästa någonsin. Jag misstänker att Zlatan Ibrahimovic just nu drömmer om dubbla franska cuptitlar, Champions Leaguefinal, fler individuella ligarekord, EM-bästa och OS-spel. Plus en transfer till Premier League.
Lite som du och jag.
Plus
Andreas Isaksson slutar efter EM. En imponerande landslagskarriär är därmed snart till ända. Fullt i klass med Torsten Lindberg, Kalle Svensson, Ronnie Hellström och Thomas Ravelli.
Minus
Kim Källströms fot. Fast de har ju kramats igen, Kim och Pontus Wernbloom.
