Dansken Stig Töfting har representerat sitt land i EM och VM och spelat i Bundesliga och Premier League. Därför höjde många på ögonbrynen när BK Häcken i januari 2005 presenterade sitt senaste nyförvärv. Stig Töfting gjorde en säsong på Hisingen innan han avslutade karriären i Randers. GP-sporten ringde upp för att höra vad som händer i fotbollsvärstingens vardag 2016.
Hur är läget?
– Det är fint.
Vad gör du i dag?
– Jag jobbar med att kommentera fotboll på tv. Det har jag gjort i snart sju år. När jag slutade spela gick jag tränarutbildningen, jag har den högsta licensen man kan ha. Men sen började jag jobba på tv.
Hur trivs du med det?
– Det är fint. När man går hem efter jobbet så är man fri. Så var det inte med fotbollen. När du går hem efter fotbollen har du alltid något att göra, man tänker på vad som ska hända i morgon och vad som ska hända i nästa match.
Trodde du när du spelade att du skulle göra det du gör i dag efter karriären?
– Nej. Jag hade planen att stanna inom fotbollen. Jag skulle bli tränare. Jag prövade det i ett år sen blev det inte mer. Det är så i livet. När en dörr stängs så öppnas det en ny.
Har det alltid varit så i ditt liv?
– Ja, jag har mist mina föräldrar, jag har mist mitt barn så allt det andra betyder ingenting. När man inte har ett jobb inom fotbollen så hittar man något på en annan väg. Om jag mister mitt jobb på tv, då finner jag också ett annat jobb. Jag har mitt jobb nu och då går jag inte och funderar på om jag har mitt jobb i morgon eller i övermorgon.
Hur var övergången från din aktiva karriär till livet efter?
– Jag tycker inte den var så svår. När jag var tränare satt jag hemma om kvällen och tittade på fotboll för att prata med spelarna dagen efter, I dag när jag går hem så är jag ledig. Jag kan lägga mig när man vill. Det är en befrielse. Det känns fantastiskt.
Det låter som du trivs ganska bra med ditt liv som det är nu?
– Jag klagar inte.
Hur ser en vanlig dag ut för dig?
– Jag har fyra barn och hustru så en vanlig dag börjar med att jag går upp och kör mina barn till skolan och tränar jag litegrann. Sen tar jag frukost som alla andra gör. Därefter kollar jag på nätet. Vi kommenterar spansk fotboll, engelsk fotboll, italiensk fotboll, Champions League och dansk fotboll så jag får hålla mig uppdaterad. Nu i transferfönstret så händer det mycket saker. Mitt jobb består av att hålla mig uppdaterad på vad som händer så det blir mycket tid framför datorn och tv:n.
Vilket lag imponerar mest på dig just i dagsläget?
– Atletico imponerar naturligtvis på mig. De har inga stora världsstjärnor men skapar resultat med hårt arbete. Sen är jag imponerad av Barcelona. Jag tycker Neymar är helt fantastisk.
Är det här lika roligt som att vara aktiv fotbollsspelare?
– Nej, nej. Det är inte lika bra. Att vara fotbollsspelare är det bästa man kan tänka sig. Jag fick leva ut min hobby. Men man måste vara realistisk och inse att man blir gammal. Man kan inte spela tills man blir 40. Jag förstår det. Men den tiden kommer inte igen. Man måste spela så lång tid som möjligt för tiden efter är inte densamma. Så länge som man är fit så ska man spela.
Var bor du nu?
– Jag bor i Århus, där jag kommer ifrån. Det ska alltid vara Århus, alltid Århus. Jag är född i staden och jag har min familj och mina vänner här. Det har alltid varit planen att jag skulle komma tillbaka.
Tänker du ofta på året du hade i Göteborg och Häcken?
– Ibland. Jag följer med i vad som händer i svensk fotboll. Och naturligtvis tittar jag på vad som händer med Häcken. Det är klart att om något svensk lag betyder något för mig så är det Häcken. Jag tycker säsongen 2005 gick ganska fint. Vi blev åtta... Jag kollar på det på datorn nu, vi blev nummer åtta. Vi kom efter Elfsborg som blev sjua.
Vad är dina starkaste minnen från den tiden?
– Jag kommer mest ihåg de tre svarta killarna, Dixon (Jimmy), Dulee (Johnson) och Dioh (Williams). Det är dem jag kommer ihåg mest. Det var speciella och intressanta spelare.
Har du varit tillbaka i Göteborg?
– Ja, en gång. Men jag har inte varit i Göteborg de senaste fem åren. Däremot har jag har hört om Häckens nya träningsfaciliteter och den nya stadion. Jag följer med på avstånd. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka igen. Det finns ju ett fantastiskt tivoli. Det är bra för mina barn, de gillar tivoli. Jag har en pojke på nio och min hustru har en på elva. Kan vi ta en paus nu? Jag vill gärna se Danmark spela handboll. De spelar mot Tyskland. Du kan ringa om en halvtimme.
Vi lägger på luren. Danmark förlorar matchen med 25–23 och åker senare under kvällen ut ur handbolls–EM. Stig Töfting ringer upp några minuter efter matchen.
– Så går det när man inte är bättre. Hade de slagit Sverige hade det inte betytt någonting. Mot Sverige så leder de med fyra–fem mål hela matchen. Hade man vunnit där hade man kunnat förlora mot Tyskland med några mål utan problem.
Är du intresserad av handboll?
– Jag följer alltid mitt land. Jag har ingen favoritspelare utan jag är dansk och håller på Danmark.
Vad drömmer du om i dag?
– Jag är inte en dagdrömmare. Jag drömmer inte om något. Jag försöker ha ett underbart liv med min familj och vänner. Jag har aldrig varit en typ som önskar mig saker. Jag pratar aldrig om saker jag inte kan göra något åt. Det har alltid varit min filosofi i livet. Bekymra dig inte över det som du inte kan göra något åt för det är massor av saker du kan göra något åt.
Har du förändrats något som person sedan du slutade spela?
– Nej, det tror jag inte. Jag tror jag är samma person. Jag har fått några fler kilon på kroppen och är inte så snabb längre.
Vad ser du mest fram emot under 2016?
– Jag har inget speciellt mål med 2016. Jag hoppas barnen, familjen och mina vänner mår gott. Om det var något jag såg fram emot med året var det EM. Men jag säger inte att 2016 ska ta mig dit eller dit, så lever jag inte,
Såg du playoff-matchen till EM mellan Sverige och Danmark?
– Jag kollade och det danska laget spelade skitfotboll. Danmark var inte nära. Sverige har Zlatan. Danmark har inte någon som är nära hans nivå. Danmark var inte förtjänt att gå vidare.
Är inte Christan Eriksen på Zlatans nivå?
– Nej, nej. Jag hoppas du har sett fotboll? Eriksen liknar en liten pojke bredvid Zlatan, han är som en skolpojke. Han spelar fantastiskt i Tottenham men har inte spelat en bra landskamp på tre-fyra år. I Spurs finns det andra spelare som är större stjärnor. I landslaget är det han som ska försöka göra något för laget. Det passar honom inte. Han är en ganska "shy" person.
Hur låter det om du jämför Allsvenskan med danska Superligan?
– Jag har inte kollat på svensk fotboll på många år. Jag har sett Malmö spelat Champions League de senaste två åren, det var inte bra. Det var stor klasskillnad. I min värld är dansk fotboll generellt bättre än svensk, det är vad jag tycker. Jag vet att många svenskar tycker att det inte är så, det får man acceptera.
Den senaste tiden har FC Köpenhamn värvat Erik Johansson och Robin Olsen. Varför tror du de väljer FCK framför svenska klubbar?
– Jag tror de ser FCK som en större möjlighet att komma vidare. I Europa tittar man mer på FCK än vad man tittar på Malmö. Jag har läst att Markus Rosenberg säger att han inte tycker det är så, han får tycka vad han vill, men jag säger samma som Erik Johansson. FC Köpenhamn är ett större fönster än Malmö.
Vad säger du svenskarna som har varit i Superligan senaste tiden?
– De gör det bra. De har den svenska mentaliteten. De jobbar hårt, klagar inte och gör vad de blir tillsagda. FCK har haft många riktigt bra svenska vänsterbackar. Oscar Wendt, Pierre Bengtsson och nu Ludwig Augustinsson.
– Förr i tiden hade du Johan Elmander som nu spelar i Bröndby. Men han är inte så bra som han har varit, han börjar bli gammal.
Vilken svensk spelare är bäst just nu?
– Hmm... Augustinsson gör det fantastiskt bra. Han är den bästa vänsterback i danska ligan. Vem skulle det annars vara?
Kristoffer Olsson i Midtjylland kanske?
– Han spelar för galleriet, om du förstår vad jag menar. Han vill att det ska se bra ut. He is a playboy. Det är inte min spelartyp,
Finns din spelartyp kvar i fotbollen i dag?
– Nej, jag tror inte det är så många kvar. Kanske är det "a animal who is dying", kanske utbildar man inte dem så längre. För mig handlar det om att vilja vinna och göra allt man kan för att vilja vinna. Ibland ser jag att ungdomar som kommer upp i dag är bortskämda.
Fanns inte det på samma sätt när du spelade?
– Det var mer tufft när du kom upp som ung spelare då. Du var tvungen att bevisa att du klarade det. Kanske får man andra spelartyper då,
Tror du det finns en ny Töfting på det danska innermittfältet om tio år?
– Jag hoppas det. Eller en Thomas Gravesen.
Ångrar du något från din karriär?
– Nej. Jag har en stor tatuering på min mage där det står "No Regrets". Det är mitt motto. Jag kan inte ändra på de saker som hänt. De är gjorda och jag måste titta framåt. Aldrig titta bakåt. Det kan vi göra när vi sitter på ålderdomshem. Det har jag inte lust med. Vi har livet framför oss och inte bakom oss.
Om jag ändå tvingar dig att titta bakåt lite. När var du som bäst?
– 2002.
Vilken känsla hade du i matcherna då?
– Känsla? Det vet jag inte, men jag var i Hamburg och gick till Bolton då. Omedelbart när jag funderar på min bästa tid som fotbollsspelare tänker jag att det var i Hamburger Sport–Verein. Det var min bästa tid.
