Sundhage: "Assisterande i ett herrlag vore spännande"

Med ett EM runt hörnet passade Pia Sundhage på att fylla på energidepåerna med ett besök på Solbackeskolans grusplan i Bergsjön. Ett sätt att vrida tillbaka klockan – men också att blicka framåt. – Att vara assisterande i ett herrlag vore en spännande variant, säger förbundskaptenen.

ANNONS
|

Solbackeskolan, klockan halv tre på eftermiddagen. Ett fyrtiotal mellanstadiebarn flockas runt fotbollarna som studsar på den torra grusplanen. Pia Sundhage står i mitten med ett gigantiskt flin. Fotboll. På riktigt.

– Jag ser det här som ett sätt att betala tillbaka till samhället. Men jag får erkänna att det här är minst lika bra för mig själv. Det är en sådan boost. Det här är livet. Detta visar att fotboll är så mycket mer än den där löjliga guldmedaljen. Jag mår väldigt, väldigt bra just nu, säger förbundskaptenen för damlandslaget.

"Jag får inte representera mig själv"

Hon har bråda dagar just nu. Lyon, Bergsjön, Wolfsburg, Ulricehamn, Manchester. Pia Sundhage tillbringar nästan lika mycket tid i luften som på planen. Förutsättningar ska maximeras inför sommarens EM-slutspel.

ANNONS

En sista föreställning med landslaget innan gitarrspelande Sundhage showar vidare någon annanstans – gärna inom herrfotbollen.

– Det blir en tuff värld eftersom det oftast är så att vi kvinnor får representera kvinnor. Jag får representera kvinnor, jag får inte representera mig. Utan någon annan jämförelse så får inte Janne Andersson representera män, utan han är bara förbundskapten. När man är ny och prövar att bryta lite barriärer... om jag skulle hamna i en herrklubb och jag misslyckas kommer man säga att tjejer inte kan träna herrar. Om jag kommer lyckas kommer man säga att det bara är Sundhage som kan det.

– Det skulle dock förvåna mig om jag skulle fundera över ett huvudtränarjobb. Ett jobb som assisterande däremot... om jag får drömma skulle det vara en spännande variant.

Förändrade möjligheter

Hon står i solen med en klunga barn runt om sig. IFK Göteborg ordnar tillsammans med lokala ledare "IFK på schemat", där barnen får spela och leka fotboll när de slutat skolan. Barnen ber om autografer, frågar var hennes livvakter är någonstans och om hon har en fin bil.

Autografer ger hon gärna, men lyxbil eller livvakter finns det inga. Den ekonomiska verkligheten inom damfotbollen är fortfarande tuff – men jämfört med när hon var aktiv i Jitex och jobbade som lärare här i Bergsjön har utvecklingen gått framåt.

ANNONS

Europeiska storklubbar lockar svenska spelare med löneposter damallsvenska klubbar inte ens kan drömma om. Damfotbollens nya verklighet gör att även tränarnas öppningar har ökat.

–Möjligheterna är mycket större i dag än de var för bara 10 år sedan. Det går inte att jämföra. Man kan leva på det här, det kunde man inte förr, säger Pia Sundhage.

Möjligheterna är många, valen än så länge väldigt få. Under den grånande kalufsen snurrar ett antal möjliga karriärsvägar för 57-åringen.

– Jag har försökt att skriva ner drömmar jag har efter EM. Men jag har inte lyckats för det är så många tankar. Det är allt ifrån ett landslag i ett annat land till ett klubblag antingen i Sverige eller i ett annat land. Det skulle kunna vara i en förening där man tittar på ord som värdegrund och integration så att jag gör samhällsnytta. Det kan också vara herrfotboll. Jag har fått den frågan och bara slagit ifrån mig den tidigare. Men den ploppar också upp för mig.

"Det är en fantastisk bild"

I områden likt Bergsjön som är socioekonomiskt svagt i jämförelse med många andra delar av Göteborg kan fotbollen vara mer än bara ett spel med elva personer i varje lag – det kan vara ett sätt att mötas. Religioner emellan, åldrar emellan, kön emellan.

ANNONS

–Vi är i media väldigt mycket men om det inte finns djup i det vi gör blir det andefattigt. När jag själv var liten hade jag killar som förebilder. Jag fick spela med killar. Jag tänkte på det när jag såg det här. Killar och tjejer spelar tillsammans. Det är en fantastisk bild. Samhället har kommit en bra bit, säger Pia Sundhage.

ANNONS