Väntan drog ut på tiden. Hela truppen var på plats. Det brukar den inte vara dag efter match. De som startar kör oftast rehab eller pool då. Nu stod Victor Nilsson Lindelöf och Mikael Lustig i ring med Gustav Svensson, Marcus Berg, Ola Toivonen och de andra.
Pressansvarige Ester Kristiansson var noga med att vi i media skulle stå lite grand till vänster om det vänstra avbytarbåset och att skrivande reportrar skulle stå längst ned till vänster medan sändande bolag skulle hålla till höger så att deras sändningar skulle synas hem.
En bit bort syntes förbundskapten Janne Andersson med en lapp i handen. Han såg samlad ut. Jag har helt ärligt aldrig sett Janne Andersson så fokuserad inför en uppgift; inte inför någon viktig match, inte någon betydelsefull trupputtagning, nej, aldrig.
Vi pratade om det några stycken där vi stod och väntade. Vad kan det vara? Skall han sluta? Tvingas han åka hem? Är det något nytt om någon spelare eller … är det ett uttalande om vad Jimmy Durmaz råkade ut för?
I bakgrunden syntes Svenska Fotbollförbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand och dess ordförande Karl-Erik Nilsson till. Exakt 16.40, när solen fortfarande sken och klimatet var lika fuktigt som vanligt, stegade Janne Andersson – och Jimmy Durmaz fram mot den samlade presskåren.
”Fuck rasismen”
Janne Andersson började.
”Detta gör vi på grund av några fullständigt oacceptabla händelser. Jimmy kommer göra ett uttalande. Alla i landslaget och landslagsledningen står bakom det till 100 procent. Efter Jimmys uttalande kommenterar ingen det mer, då vill vi lägga fokus framåt mot onsdag”, sade förbundskaptenen, klappade Durmaz lätt i ryggen och tog ett litet, knappt märkbart steg tillbaka.
”Yes”, började Jimmy Durmaz, som höll mobilen med några förskrivna ord som stöd i handen.
”Jag är fotbollsspelare på högsta nivå. Att bli kritiserad är något vi lever med. Det ingår i vårt jobb. Att bli kallad blattejävel och självmordsbombare och hot mot min familj och mina barn är helt oacceptabelt.”
”Jag är svensk. Med stolthet bär jag vår tröja. Och vår flagga. Samtidigt vill jag passa på att tacka alla fina och underbara människor där ute som sprider glädje. Det värmer oss allihop. Vi är Sverige.”
Då vände sig Jimmy Durmaz om till HELA landslagstruppen.
”Eller hur, boys?”
Svaret var samstämmigt: ”Fuck rasismen”.
Alla var känslosamma
Hela landslaget pekade finger, Janne Andersson två, åt det beteende som drabbade Jimmy Durmaz och därmed hela det svenska landslaget efter 1-2 mot Tyskland.
Hela scenen avslutades med en applåd – och så började träningen.
Tolv spelare, Kristoffer Nordfeldt, John Guidetti, Isaac Kiese Thelin, Gustav Svensson, Marcus Rohdén, Pontus Jansson, Jimmy Durmaz, Karl-Johan Johnsson, Martin Olsson, Emil Krafth och Oscar Hiljemark tränade fotboll.
Filip Helander var kvar på hotellet, fortfarande trött efter sin magåkomma och i behov av sömn efter en sen hemresa.
Övriga körde rehab på en mindre gräsplätt där bredvid.
Efteråt svarade Andreas Granqvist, Marcus Berg, Sebastian Larsson och Peter Wettergren på frågor om söndagens händelse.
Alla tog kraftfullt avstånd, alla var känslosamma, alla bekräftade det oacceptabla i att utsätta en annan människa – oavsett profession – för den hatstorm Jimmy Durmaz tvingats motta.
