Det var i slutet av augusti, mot Gefle, som det som inte fick hände skedde. Thomas Rogne vred knät och fick bäras ut på bår. Korsbandet var av.
– Jag insåg genast att ligamentet hade spruckit. Du får en känsla av att "det här är allvarligt", säger han till Aftenposten.
Skadan var ett brutalt uppvaknande från den vardag som innebar guldjakt och stabilt mittbacksspel tillsammans med Mathias Bjärsmyr.
– Jag hade äntligen hittat rytmen. Och så kommer en sådan sak som en blixt. Det är förmodligen det tyngsta som hänt mig, säger Rogne till tidningen.
– Jag vaknade upp och trodde det inte hade hänt. Det var tungt. Jag grät mycket.
Thomas Rogne har trots sin ungdom, han fyller 26 i sommar, en diger skadehistorik. Tidigare har högerknä gäckat och under proffsåren i Celtic störde flera småskador mittbackens form. Nu, när han närmar sig comeback, är motivationen på topp.
– Även om det har varit tufft känner jag att det kan vara bra för mig. Jag har aldrig varit så motiverad som jag är nu, säger han.