Han slog igenom i Häcken och var där ordinarie i startelvan. Flytten till Elfsborg 2013 blev inte lika lyckad utan han lånades ut till Apollon Smyrnis i Grekland och Sogndal i Norge.
Därefter var det en kortare sejour i både Häcken och Dalkurd innan Tom Söderberg i våras började träna med Gais.
Ett halvår senare väljer Gais och Söderberg att avsluta tränandet.
– Det är en duktig spelare och en fantastisk person. Men hans problem med knät gör att vi har valt att avstå. Det är tråkigt men så blir det ibland i fotbollen, säger Bosko Orovic.
Söderberg själv är inte bitter över att det inte blir någon fortsättning i Gais.
– Jag har ju varit i Gais i ett halvår nu och försökt få det att fungera. Men mitt knä är för dåligt. Jag måste käka tabletter för att kunna träna och spela och då känner varken jag eller Gais att det är värt att kriga på.
Kommer du att kriga på överhuvudtaget? Eller slutar du?
– Jag kommer inte kriga på alls med fotbollen. Jag har försökt i tre år nu att komma tillbaka och det har gått upp och ner men det har varit för ojämnt. Med tablett så går det bra men utan så har jag väldigt ont.
– Sen har det varit jättekul att vara i Gais. Det har gått ganska bra men de där mellandagarna när det inte varit någon tablett och vi har tränat stenhårt så har jag fått ont. Då har jag känt att det var bättre att tänka på framtiden.
Ett beslut som växt fram?
– Det kan man säga. Att jag efter tre år inte fått ordning på knät är väl ett kvitto på att det var dags. Det är tråkigt eftersom jag känner att de dagarna jag inte har ont så finns det kvalité kvar och jag hade kunnat göra skillnad i Gais. Men som det är nu är det inget alternativ att fortsätta. Jag ser istället positivt på det nya livet.
Vad händer nu?
– Jag ska ta mig en funderare. Jag har ju tänkt lite men ska ta det i lugn och ro nu. Nu har jag valt att lägga skorna på hyllan och sen vet jag inte om det blir något med fotbollen eller inte i framtiden. Det kan bli vad som helst. Men om det ska vara lika roligt som med fotbollen så får det bli en riktig fullträff.
Vad minns du bäst?
– Det är mycket Häcken. Det var där jag slog igenom och spenderade 6-7 år i A-laget. Det är Gothia Cup-guld och det är landslagsturnén och landskamper. Det är tiden i Grekland då man mötte Olympiakos inför 60 000 åskådare. Det finns många fina minnen och jag är ganska duktig på att glömma skadorna. Jag kommer minnas fotbollskarriären som något positivt.