Mållöst i hett derby – trots tidig utvisning

En tidigt och mycket omdiskuterad utvisning blev samtalsämnet efter ännu ett mållöst derby. … – Jag tror att alla är lika chockade över att det blev rött kort, säger Öistränaren Marcus Lantz.

ANNONS
|

Han ställde upp med en offensiv formation mot Gais, men inledningen var jämn och båda lagen skapade några halvchanser – innan förutsättningarna förändrades drastiskt. William Atashkadeh kom fri, men i skottögonblicket hann Alexander Leksell emellan – och föll.

Frispark, trodde alla. Rött kort, trodde ingen, utom domaren Robert Daradic.

– Jag måste få kika på det en gång till, men våra spelare var ju förvånade. Så det är möjligt att det är som Marcus säger, säger Gaistränaren Benjamin Westman.

Lantz var desto mer kritisk.

– Jag har spelat i 20 år själv och varit elittränare efter det och jag aldrig varit med om en större skandal. Jag skäms lite måste jag säga. Det kommer folk som betalar mycket pengar och så är det slut efter en halvtimme.

ANNONS

Gais bytte in en extra forward för att öka pressen ytterligare, men Öis stod emot väl – och var minst lika giftiga framåt. Något som gjorde att Lantz trots allt var nöjd efter matchen.

– Vi fajtas och vi krigar och får med oss en poäng, och jag är jättestolt över killarna. Om man spelar med en man mindre under 60 minuter så får man vara nöjd med en poäng.

Benjamin Westman var besviken att hans lag inte kunde utnyttja det numerära överläget. Tvärtom verkade Gais tappa farten när man plötsligt var en man mer.

– Vi började på ett bra sätt. Sedan är det ironiskt nog inte toppen för oss med en tidig utvisning. De ändrade om, spelade kompakt och gjorde det väldigt väldigt bra. Men vi måste ha betydligt bättre passningstempo, och det är framför allt det jag är besviken på. Det känns surt att sitta här med 0-0 efter de förutsättningar vi fick, säger Westman.

9 264 personer hade tagit sig till Gamla Ullevi för att se Sveriges äldsta derby. Det första, som spelades 1897, slutade med 2–0-seger för Öis. Den här gången blev det – precis som bägge gångerna förra året – mållöst.

Dardan Rexhepi hade ett bra skottläge, men Öiskaptenen Johan Hammar kastade sig fram och avstyrde. Och Johan Elmander – som varnades och därmed är avstängd nästa match – fintade sig läckert in i straffområdet och höll på att avgöra derbyt på egen hand i slutminuterna.

ANNONS

Men Damir Mehic i Gaismålet klarade. Därmed står både Gais och Öis på nio poäng efter sju omgångar.

24-åringen kom i vintras från division 2-klubben BKV Norrtälje. En stark försäsong följdes av två matcher i superettan – och plötslig magsmärta.

– Jag kände mig ovanligt trött dagarna innan BP-matchen. På bussen hem kände jag att jag hade magont. Dagen efter blev det värre och värre. Till slut så gick det inte att hålla tillbaka. Då åkte vi in till akuten, säger Emil Skogh.

På plats på Sahlgrenska Universitetssjukhus visade det sig vara blindtarmen – och operation efter ett halvt dygn. Besvikelsen var stor.

– Det är klart att man kände att ”varför kommer det nu?”. Det kan ju komma precis när som helst tydligen. Att det kom då var väl jättetråkigt.

Prognosen talade om fyra till sex veckor utan spel.

– Det är ändå skönt att det har gått bra att komma tillbaka. Det har gått snabbt ändå. Lite snabbare än vad vi trodde. Det är skönt att vara tillbaka, säger han nu.

Till kvällens derby mot Gais på Gamla Ullevi ingår han i Marcus Lantz matchtrupp, men startar på bänken. Vilken form han är i återstår att se.

ANNONS

– Vi får se. Man kan ha dålig dagsform, men jag har känt mig bra de sista dagarna. Jag hoppas att jag kan bidra med något bra om jag kommer in.

Vad tänker du om Gaismatchen?

– En av mina roligaste matcher jag har spelat någonsin, tror jag. Det ser jag fram emot väldigt mycket. Det skall bli häftigt.

Vad säger du om lagets insatser när du inte har varit med?

– Blandade. Både bra och mindre bra. Ibland bra spelmässigt, ibland inte bra resultatmässigt.

Till sist, hur har den här perioden varit? Vad har du gjort?

– Först kunde jag inte göra mycket alls. Då var det bara jobbigt att ta sig ur sängen. Sedan fick man börja med att gå ut och gå lite kortare promenader och sedan har man stegrat det hela tiden.

– Direkt när vi tog bort stygnen efter 13 dagar så fick jag börja träna och springa direkt. Det kändes såklart stelt. Sedan den dagen har jag tränat 15 dagar på raken ganska hårt för att ta mig tillbaka. Det har varit mycket hårt jobb. Nu är jag i alla fall redo för spel.

ANNONS