Dagen efter matchen mot Djurgården var det träning för spelarna som inte spelade mot Djurgården. Då skulle det spelas tre mot tre. När Elias Omarsson fick en smäll så klev Torbjörn Nilsson in.
Några minuter senare drog han hälsenan.
– Det var lite dumt av mig. Nu är jag hemma här och sen blir det operation och gips. Men jag hoppas att jag ska kunna vara med laget ändå, säger Nilsson.
Hur gick det här till?
– Det var lite ont om tid och blev lite panik när vi tappade en spelare så jag hoppade in och då drog det till bara. Som ledare ska man ju inte vara med och spela. Jag borde ha tänkt: "Torbjörn, du är 63 år gammal och kan inte längre springa omkring med massa 20-25-åringar och spela fotboll. Det går inte". Men så smart var jag inte. Det här blir en dyrbar läxa för mig.
Vad händer nu?
– Jag går hemma på kryckor och får vänta in en operation och därefter blir jag väl gipsad skulle jag säga.
Blir du borta från laget?
– Det hoppas jag inte, kanske lite precis efter operationen. Men jag hoppas att jag ska kunna vara med så mycket som det bara går.
Hoppa på kryckor då eller?
– Ja, eller som någon sa efter att det här hände. Det finns ju en rullstol bland Gais grejer på Gamla Ullevi. Fast så illa hoppas jag inte att det ska behöva bli. Men det var tur i oturen att det var jag och inte någon spelare som skadade sig. Det hade varit värre.
Lägger du spelarkarriären på hyllan nu?
– Haha! Jag spelar ju inte ens uppvisningsmatcher och sådant ... det här var verkligen dumt och något man får ta lärdom av.
Längsta skadefrånvaron som spelare var en dryg vecka då Torbjörn Nilsson hade problem med ett ligament. Annars var han skonad från skador.
