Publiken sjöng hans namn redan innan avspark och när sedan Thomas Rogne skadade låret var det plötsligt dags för supportrarnas favorit att kliva in i matchen. Hjalmar Jonsson beskriverkänslorna:
– Konstigt. Jag satt och försökte njuta av matchen och så säger de att det är någon som skadat sig och då tänkte jag att oj, nu får jag nog hoppa in här. Det var inte tänkt att det skulle ske i 25:e minuten, men det var bara att snöra på sig skorna och hoppa in. Poängen är viktigast och laget är viktigast, som vanligt, sger islänningen.
Han var inblandad i Blåvitts kvitteringsmål, men även i Elfsborgs ledningsmål till 2–2.
– Jag försökte styra undan passningen, men han får den ju rätt på sig. Så då tänkte man fan också. Men vi har bra moral och vi kom igen en gång till.
Efter matchen gick Hjalmar Jonsson och Adam Johansson ärevarv och tog emot hyllningarna.
– Det gick så fort så jag hann inte riktigt ta in det. Så jag får väl köra nästa år igen. Men skämt åsido, det är klart att man hör att de sjunger och man försöker fokusera på matchen. Jag är tacksam för de som ställer upp idag och som alltid ställt upp och sjungit och hejat fram oss.
Thomas Rogne lindade låret ordentligt och lär inte vara aktuell för spel på söndag. Det innebär att Hjalmar Jonsson med stor sannolikhet spelar från start i Norrköping.
– Ja, vi får se vad tränaren säger. Det är ju fantastiskt i så fall, att få spela lite till. Jag är redo för det.
Efter säsongens slut hoppas han kunna hitta en ny roll inom den blåvita organisationen.
– Det är inget som är klart än. Jag funderar själv lite fram och tillbaka, men det är ingen hemlighet att jag brinner för fotbollen fortfarande. Vi har haft lite snack med Blåvitt, men det är inget som är spikat. Men det hade varit jätteroligt att få jobba kvar i Blåvitt, säger han.
Känns det roligt eller ledsamt nu?
– Det kommer nog sen i så fall om det blir ledsamt eller så. Nu är man mitt uppe i det, och det är fortfarande säsong. Det kommer säkert tusen tankar sedan när man satt sig ner och tagit semester. Men jag känner mig ganska trygg i beslutet och det är inget jag ångrar. Nu blir det nästa kapitel. Det är bara slut för min del med fotboll på elitnivå.
På frågan om vad han inte kommer att sakna med att vara elitfotbollsspelare blir trotjänaren Jonsson svaret skyldig.
– Man skulle kunna säga försäsong, men jag har aldrig haft några problem med det. Så jag vt inte vad jag inte skulle sakna.
”Gefle borta?” Föreslår någon.
– Nä. Alla matcher har sin charm. Man ska inte klaga. Så jag vet faktiskt inte.
Även Adam Johansson, som kom in och spelade de sista minuterna, var efter matchen fylld av tacksamhet.
– Det var jäkligt kul att komma in. De där fem minuterna var värdefulla för mig personligen. Min ambition är att jag ska spela vidare på elitnivå, men jag får ta några veckor och fundera nu. Det är en ära att ha fått vara med här så många säsonger. Det är få förunnat.
Stefan Lundin, som var med och värvade Hjalmar Jonsson till IFK 2002 var på plats och hyllade gärna sin gamle adept.
– Han är lojal och han gör alltid sitt bästa. Han har kommit långt på det. Han hade ju en väldig talang, men han har också en egenskap att han verkligen fokusera på det han är här för: Att bli bra på fotboll. Det tror jag har varit hans främsta kännetecken.
Trodde du att han skulle vara kvar i klubben 15 år senare?
– Haha, nej, det hade jag aldrig kunnat annan. Men de är ju ofta såna, islänningarna, de är trofasta och rejäla och han är definitivt en sådan spelare.
Resultatet innebär att Blåvitt säkrade fjärdeplatsen i tabellen.
