Lagerbäck om stjärnbråket: "Vi hade två falanger"

Det är snöglopp på Råsundavägen. Lite åt sydväst låg Sveriges gamla nationalarena, en bit norrut står den nya. De båda bildar tillsammans med Café Kärven en sorts gyllene triangel – och i trehörningens mittpunkt har Lars Lagerbäck sin lägenhet.

På Café Kärven serveras det varm lunch från halv tio. Griffeltavlan berättar om delikatesser som stekt falukorv med makaroner och macka med köttbullar och rödbetssallad.

Några ilsket gulgröna och brandgula arbetarvästar hänger över de mörkbruna stolsryggarna.

I fönstren står små tomtar och julblommor av plast. På väggarna hänger ett lagfotografi från AIK:s lag 1932, en litografi från Djurgårdens 100-årsjubileum – och en inramad landslagströja som har tillhört den isländske fotbollsstjärnan Ari Skúlason.

– Den tröjan har jag tagit hit! Visst är väl detta ett mysigt ställe? frågar Lagerbäck lätt retoriskt och beställer en cappuccino.

Förälskad i Island

Vi börjar från slutet, tar avstamp från tiden strax innan Skúlasons tröja dök upp på just detta fik, och Lagerbäck försöker summera tiden som förbundskapten för Island:

– Om man nu kan bli förälskad i ett land, då är jag förälskad i Island. Jag har lärt mig mycket om hur det fungerar där, om mikroperspektivet, om hur man får 330 000 människor att ha det rätt bra.

– Det spelar ingen roll om det är en by långt bort med hundra invånare; det är klart att det finns en skola och en läkare där! Den skitdåliga regionalpolitik som vi bedriver i det här landet har mycket att lära av Island, hur man tar hand om landsbygden och till och med satsar på den.

Är det som en resa tillbaka i tiden, att åka till Island, eller hur menar du?

– Det är det, delvis. Samtidigt har de högre levnadsstandard än vi. Det är ett mikrosamhälle – alla känner någon som känner någon. Jag har sett ministrar köra egen bil utan livvakter till middagar och tillställningar.

– Det är inte så märkvärdigt där. En gång var det en man som plötsligt bara lämnade ett möte. Jag trodde att han gick på muggen och undrade varför han aldrig kom tillbaka. Då sa någon: ”Han har gått – han hade förmodligen något viktigare att göra”. Det där är lite typiskt isländskt för mig.

Ger sin syn på sin och Islands succé i EM

Lars Lagerbäck tog först Island till EM, landets första mästerskap genom tiderna, och sedan ända till kvartsfinal efter bland annat en vinst mot England.

– Om Premier League är stort i Sverige, så är det extremt stort på Island. Alla spelarna i mitt lag hade sitt favoritlag. Alla islänningar har sitt favoritlag. När vi slog ut England i åttondelen så kände även jag euforin och jag ändrade direkt matchgenomgången dagen efter, för att försöka ta ner spelarna på jorden.

– Men det gick inte riktigt… och det blev tydligt mot Frankrike i kvartsfinalen. Tyvärr. Men jag tycker nog, så här i efterhand, att jag gjorde mitt bästa. Kanske var spelarna slitna fysiskt också, vi körde ju med samma startelva i varje match.

Den före detta gymnastiklärarens framgångar med det isländska landslaget har gjort honom väldigt populär på Island. Lars Lagerbäck fick 30 röster i senaste presidentvalet, trots att han inte ens kandiderade.

"Börjar bli gammal"

Men nu har Lagerbäck gått vidare – och blivit en sorts assistent och rådgivare till svenska landslaget. Avtalet gäller nästa år också, över hela VM-kvalet.

– Jag får tycka mängder av saker – men jag slipper ta något ansvar. Jag är precis som en … journalist, säger han med ett leende, och fortsätter efter att ha lagt in två portionssnus General:

– Det är ett perfekt sätt att trappa ner på. Jag börjar bli gammal och känner väl kanske att ett heltidsjobb inte är så aktuellt längre. Samtidigt stänger jag inga dörrar. Jag ångrar inga val jag har gjort och det har aldrig funnits något jobb som jag har suktat efter – jag har snarare alltid känt att jag kan gå direkt om någon kräver det.

– Det känns rätt bra att ha haft det så. Direkt efter att vi åkte ur VM med Nigeria 2010 blev jag erbjuden ett fyraårskontrakt där. Men jag sa nej. Fyra år, i min ålder, och bo i ett land där du inte kan gå utanför dörren utan att behöva livvakter? Nej, det lockade inte.

Berättar om "landslags-bråket"

Den här intervjun föregicks av sms-kontakt. Lagerbäck avslutade sina med ”Ha det Lars”. Varför krångla till det i onödan och använda skiljetecken? Inte heller som svensk landslagschef ville han göra saker krångliga.

– Det är ju ingen hemlighet att vi hade två falanger i landslaget. En med Zlatan och Mellberg. En annan med Fredrik Ljungberg. De där killarna fikade aldrig tillsammans. Aldrig. Men vi hade en ”number-one” då, som gick hem hos alla och som alla hade respekt för. Henrik Larsson. Och Henrik sa: ”Låt dom där hålla på och jävlas med varandra – så länge vi gör ett bra resultat ute på planen.” Henrik var extremt resultatorienterad i allt han gjorde. Sedan är det aldrig fel med en viss dynamik i en grupp heller.

Var det ett svårt beslut att skicka hem Zlatan, Olof Mellberg och ”Chippen” Wilhelmsson från en landslagssamling i Göteborg efter ett krogbesök?

– Nej. Men det var ingen rolig grej. Vi i ledningen hamnade under tidspress och var tvungna att ta ett beslut. I mitt ledarskap har jag alltid försökt att inte ha massor av regler, för om man har det måste det också finnas konsekvenser när någon bryter mot dem.

– Däremot har jag ett antal ledstjärnor som man ska jobba efter, en ram. Alla är fria att tycka till om vad som ska gälla inom den ramen, men det är ingen demokrati. Och den ramen gäller för alla, är lika för alla.

– Jag tror att det är oerhört viktigt att värdera alla människor lika – däremot går det inte att bemöta alla likadant … eftersom vi alla är så olika. De där ledstjärnorna behöver repeteras, om och om igen och helst varje vecka, precis som övningar och moment ute på planen. Jag tror förresten aldrig att jag har haft så många repetitioner som jag hade med Island.

Självkritisk efter EM 2004

Lars Lagerbäck gillar repetitioner eftersom de sker i realtid, men han vill inte älta eller ångra. Däremot han kan såhär i efterhand självkritiskt belysa några felaktiga beslut han tog som svensk förbundskapten.

I EM 2004 föll Sverige – som förmodligen där och då hade det bästa svenska landslaget i modern tid – mot Holland i kvartsfinalen efter straffar.

– Vi hade såklart tränat mycket på straffar. Jag och Tommy Söderberg hade plockat ut fem skyttar – men vi hade inte sagt det till spelarna… Sedan blev det skarpt läge och … ja, så gick som det gick. Det där var en stor ledarmiss. Vi borde ha informerat spelarna långt tidigare vilka fem skyttar vi skulle ha.

Ett annat misstag:

– I EM-kvalet mot Nordirland borta 2007 bytte jag ut Anders Svensson redan i halvtid och det var ju inte så smart. Jag kunde ha tagit ut vem som helst för alla var lika dåliga. Eller så kunde jag ha rört om lite i pausen bara, det brukar räcka. Istället tog jag ett tidigt byte som det inte blev bättre av.

Är en fotbollsidiot

Lars Lagerbäck tänker inte heller särskilt mycket på framtiden. Han vet inte ens om hans kontrakt som expert i Viasat tar slut 2017 eller 2018.

– En anledning till att jag hoppade på det här är att det nästan uteslutande sitter gamla spelare och journalister som experter. Jag tyckte att det saknades en tränare som fortfarande är aktiv. Jag hoppades att jag kunde bidra med det perspektivet.

Lagerbäck är en fotbollsidiot, det erkänner han, även om han påstår sig se färre matcher nuförtiden och till och med kan snabbspola vissa. Han kan njuta som neutral åskådare, men rätt snart börjar ändå analysen i hans inre.

– En spelare bedöms nästan alltid efter de 45 sekunder han är nära eller har bollen. De andra 89 minuterna då? Hur agerar han då? Det tycker jag är oerhört intressant att följa. Och hur många lag tränar inte på att göra mål från en position utanför straffområdet, ofta ur väldigt påhittade situationer? Men vet du? Cirka 90 procent av alla mål toppfotbollen görs inom straffområdet!

–Tyska klubbar har förstått att vinner du flest en-mot-en-situationer, då har du väldigt ofta även vunnit matchen. Men hur ofta lyfts sådan fakta fram? Hur många spelare får lära sig det?

Planerar inga memoarer: Vem skulle vilja läsa?

Cappuccinon är slut sedan länge. Snart kommer en Leif Sundell från Ljusdal och från 100-årsjubilerande Hälsinglands Fotbollförbund för ett samkväm. Lagerbäck nickar bort mot Friends Arena där Svenska Fotbollförbundet har sina lokaler:

– Hur många anställda är det där? 130 personer, tror jag. På Island var vi 18. Jag tror inte på det där att man måste ha ett stort team runt laget för att lyckas. Jag fick lära mig att klippa ihop videoband själv istället. Det enda lite jobbiga var väl resorna, länge flög vi ekonomiklass med byten och väntan och allt vad det innebar. Det slet på spelarna.

Vad har du för titel på dina memoarer?

– Vem skulle vilja läsa dem? Jag har fått en del förfrågningar, men nej … I så fall måste man ju bjuda på lite braskande rubriker – och jag vill ju inte hänga ut mina gamla spelare och arbetskamrater. Däremot ser jag fram emot att läsa Lars-Åke Lagrells memoarer, som han lär skriva på nu. Men det är klart, det som kommer att stå där är ju hans bild av sanningen, inget annat.

69-åringen från Ånge upprepar flera gånger att han ”försöker undvika känslotänkande” under matcherna. När han får frågan vad fotboll är just för honom så svarar han:

– För många är fotboll tro, hopp och kärlek. Det tror jag inte på. Jag är mer en realistisk optimist som arbetar utifrån fakta i största möjliga utsträckning.

---------------------------------------------------------------------

Lars Lagerbäck …

… om ”framtidens fotboll”:

”Vad är det? Att som Barcelona ha 80 procents bollinnehav? Man kan ha visioner, visst, men väldigt få lag kan spela så. Knappt ens Barcelona. Det enda jag med säkerhet kan säga ät att utvecklingen kommer att fortsätta i samma spår som nu; tempot kommer att höjas ännu mer.”

… om pengarna inom fotbollen:

”Det är sjuka pengar. Erik Niva sa till mig att 15 av de 16 rikaste klubbarna i Champions League tog sig vidare till åttondelsfinal. Det säger en del om vilket klassamhälle det är. Det var visst bara hans kära Tottenham som missade …”

… huliganism och andra hot:

”Jag tycker att huliganismen har minskat, i väst-Europa i alla fall. Visst, det sker konfrontationer ibland men på stora mästerskap har jag aldrig upplevt det värre än år 2000 i Holland och Belgien – och det är ändå 16 år sedan. Och i många högstaligor är den mer eller mindre utrotad. Det är väl snart bara i Sverige som vi har kvar problemet.”

… landslagsfotbollens framtid:

”Den är stark. Jag var väldigt tveksam till att ha 24 lag i EM som det var senast – men jag måste ändra mig i efterhand. Se på Island, se på Wales. De öppna gränserna gör att även de mindre länderna får fram bra spelare i stora ligor – vilket höjer kvaliteten på deras landslag.”

… hur han vill förändra regelverket:

”Med tanke på den teknik som finns i dag, så borde även fotbollen kunna videogranska fler situationer. Ge varje lag x antal utmaningar per match, till exempel. Tempot höjs hela tiden och domarna får allt svårare – ge dem då de bästa hjälpmedel som finns.”

TEXT

Tobias Jansson

sport@gp.se