Det är nästan på dagen sju månader sedan den svenske anfallaren landade fel och skadade knäet i Europa League-mötet med Anderlecht.
Tiden därefter har handlat om rehabilitering, spekulationer om när comebacken skulle ske, i vilken klubb och – förstås – med vilken kvalitet.
Först i torsdags bekräftade Zlatan Ibrahimovic i intervju med Jan Gradvall för Volvos räkning att det har rört sig om en korsbandsskada.
Dagen innan avslöjade brittiska The Sun ett en plats i truppen mot Newcastle var möjlig.
När beskedet via Manchester Uniteds officiella kanaler kom på fredagskvällen innehöll det även information om att Marcos Rojo och Paul Pogba är tillbaka från skador.
För José Mourinho är det här bingo. Han har plötsligt tillgång till två nummer nio-anfallare av toppklass i jakten på Manchester City. Det troliga är att han initialt prioriterar Romelu Lukaku, där åtminstone jag har svårt att se att han byter spelsystem från det faktiska, med en central anfallare och en som utgår lite mer från kanten (Rashford eller Martial), till ett med två centrar.
När det gäller landslaget och eventuellt VM-spel har diskussionen gått på högvarv sedan i måndags. Först och främst måste han själv ta ställning. Vill han ens göra comeback?
Jag var med på den presskonferens i Nice i juni 2016, när han dagen före den sista gruppspelsmatchen oväntat annonserade att han slutar i landslaget efter EM. Jag hävdar fortfarande att det påverkade både hans och lagets prestation negativt i matchen mot Belgien, apropå störningsmoment inför viktiga landskamper.
Vill Janne Andersson ha honom med? Den svenske förbundskaptenen behöver – om Zlatan själv vill – ta ställning till om han skall ta ut den spelare han i Milano kallade för ”Sveriges bäste genom tiderna”?
Och vem skall ta första steget? Skall Zlatan läcka ett utspel eller kontakta Janne personligen? De två, berättade Janne under samlingen senast, har hittills i princip inte haft någon kontakt alls. Skall Janne ”höra sig för” och sedan fatta ett beslut? Och huvudfrågan: Blir landslaget bättre med en 36-årig Ibrahimovic i laget?
Janne Andersson har under sina 15 månader som ansvarig skapat ett lag utan stjärnor, där laget är beroende av varje enskild och där ingen är större än laget, tvärtemot hur det var under Zlatans sista år i landslaget.
Riskerar Janne Andersson genom en uttagning av Zlatan att rubba den finstämda balans som uppstått och tagit landslaget dit det är i dag?
Vidare: Blir övriga spelare – de som tog Sverige till VM – bättre av att Zlatan kliver in? Jag är långt ifrån säker.
Landslagshistorien innehåller några lyckade comebacker. Torbjörn Nilsson återkom efter några års bojkott med ett lyckat resultat. Det ledde dock aldrig till något mästerskap. Henrik Larsson gjorde comeback två gånger. Med bra resultat.
En annan fråga: Kan Zlatan ha en annan roll än som försteanfallare och lagets mittpunkt? Om inte, skall Janne Andersson ens ge sig på uppdraget att ”göra om” Zlatan?
Landslagets nyckelord under Janne Andersson har varit tillsammans. De vinner och förlorar tillsammans. De städar omklädningsrum tillsammans (eller så gör förbundskaptenen det själv), de omfattas av samma regler, både vad gäller åtaganden gentemot media och mot varandra.
Det här är frågor vi kommer fortsätta diskutera under vintern och våren.
Är ett nej ett nej? Zlatan har spelat två VM, missat två och har nu fått en gratischans att bakvägen få ta del av ett tredje. Svenska folket är delat.
Jag att tror Zlatan själv är ruskigt sugen och därmed beredd att anpassa sig till vad som krävs för att vara en del av Janne Anderssons landslag.
Under Erik Hamréns ledning blev landslaget en kantrande one-man-show.
Det är ingen beredd att tillåta igen.
Plus:
I kväll är jag för tredje gången på ett år på plats på Old Trafford när Manchester United spelar. De två tidigare gångerna, i ligan mot West Ham och Liverpool, har Zlatan Ibrahimovic gjort mål. Tänker att det är ett tecken på hur det går mot Newcastle.
Minus:
Kan ni verkligen se ett scenario framför er där Zlatan Ibrahimovic säger sig vara uttagningsbar och Janne Andersson tackar nej? Jag kan det inte.
