Inget gör mig gladare än att se Asllanis ögon glittra igen

Det är idel leende ansikten i här svensklägret, men inget gör mig gladare än att se Kosovare Asllanis ögon glittra igen. För det höll ju på att gå så väldigt fel för henne i Pia Sundhages landslag.

ANNONS
|

Det kanske är en tröttsam jämförelse, men det är svårt att inte tänka på Zlatan Ibrahimovic när man talar om Kosovare Asllani, hennes karriär och hennes bakgrund. För precis som Zlatan har ”Kosse” vuxit upp med en känsla av att ständigt behöva bevisa sig, att hon måste stå upp för sig själv för att inte bli nedtrampad. Om detta berättade hon i en väldigt fin intervju med TV4 som sändes nyligen. Intervjun avslutades med att reportern överräckte en svensk landslagströja och ställde den enkla frågan ”vad betyder den här för dig?”.

Asllani blev tyst och gömde sedan händerna i ansiktet. Känslorna tog över, tårarna började rinna.

ANNONS

Jag, som bara blir blödigare för varje år som går, fick också en klump i halsen när jag såg klippet, för Asllanis tårar säger exakt hur mycket hon har behövt kämpa för att ta sig dit hon är i dag.

Asllani har varit en av landslagets mest påpassade i snart ett decennium – oavsett om hon spelat eller inte. Ända sedan hon slog igenom i tonåren har landslagskarriären varit en ständig berg- och dalbana av succé och fiasko, lyckorus och svidande besvikelser.

Och så bråket då. Det där utspelet mot Pia Sundhage 2014 när hon – efter att ha börjat på bänken och sedan kommit och gjort mål – inte klarade av att svälja stoltheten utan istället bjöd Pia Sundhage, chefen själv, på en verbal knytnäve rakt i ansiktet.

”Pia har personliga problem. Hade jag hetat något annat, skrattat, dansat och gjort till mig, så kanske jag hade fått spela från start.”

Sa Kosovare Asllani och satte därmed hela sin landslagskarriär på spel. Den kommentaren var utan tvekan över gränsen, men stammar naturligtvis från de där barndomsåren som hon pratar om – åren då hon lärde sig att om man inte slår tillbaka, då får man bara mer stryk.

ANNONS

På något vis redde de ut det där, Sundhage och Asllani. På något vis kom två väldigt starka, och stundtals kompromisslösa, personligheter överens om att jobba tillsammans istället för mot varandra.

I dag syns inte ett spår av den där konflikten, och det är väl där som Asllani skiljer sig från den långsinte Ibrahimovic. Den senare inväntade som bekant ett förbundskaptensbyte innan han gick med på att spela i landslaget igen.

Asllani väcker känslor. Hon är den i landslaget som har flest unga fans i sociala medier, men har också fått mycket skit genom åren när hon inte lyckats leva upp till kravbilden som landslagets ”artist”.

Men nu gör hon precis det, hon briljerar, och att se henne lysa upp både fotbollsplanen och den pressträffarna här i Holland blir bara starkare om man påminner sig själv om hur mörkt det faktiskt varit på vägen hit.

ANNONS