Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Foto:Bildbyrån
Foto:Bildbyrån

Ingen tvivlar längre på Mohamed Saids potential

Öis jättetalang räddade kontraktet, klubben och visade för sig själv och andra att framtiden redan är här.

Mohamed Said är 17 år. Lika gammal som Pelé var när han slog igenom i Göteborg 1958, lika gammal som Johan Elmander var när han tog sitt pick och pack och bytte Brogårdsvallen i Alingsås mot Öisgården i Kallebäck 1999.

Han är lika gammal som många av toppfotbollens bästa är när de tar de avgörande kliven, när omvärlden förstår vilken potential de har, när de ger sig själva den skjuts i karriären som skiljer ”bra ”från ”mycket bra”, när de på riktigt medvetandegör sin talang.

Efter det sanslösa kvaldramat på Gamla Ullevi 11 november 2017 är det inte längre någon som tvivlar på att Mohamed Said, som kom från Somalia till Europa och Italien som 14-åring, har det lilla extra.

Det är en sällsynt talang som vunnit större segrar än idrottsliga, som utan släktingar och med stöd av bland annat Öis, lyckats få fotfäste i både samhälle och föreningsliv.

Att just han får hyllas som den stora hjälten när Öis räddar både superettaplats och – på sätt och vis – existens värmer extra gott i hjärtat.

LÄS OCKSÅ: Matchhjältarna: "Kommer aldrig glömma den här matchen"

Och återigen är det Sören Börjesson som är inblandad.

Sören, som under hösten slitit hårt med sitt kära Öis, som gått från ”nästan säker superettaplats” till ”nästan fullbordat fiasko” och denna novemberdag är minuter från att på nytt degraderas till division 1 södra.

Hur förutsättningarna grinade Sällskapet i ansiktet, hur William Atashkadeh fick kasta in handduken under match ett, hur Johan Elmander inte kom till spel i match två, hur Fredrik Björck har tvingats göra comeback och ta karriärens sista staplande steg – och hur det betalade sig.

LÄS OCKSÅ: Tumult i kvaldramat: "Skiter i om jag hade fått rött"

Det har varit ett brokigt Öisår. Klubbdirektören Pierre Edström fick gå i december, styrelsens fotbollansvarige Kalle Corneliusson valde att kliva av, Janne Carlsson – som har haft mängder med uppdrag i föreningen – återvände som ledamot av valberedningen, Marcus Lantz fick sparken som tränare, Joacim Nordh kritiserades som ordförande, Erik Hamrén kom in som resurs och pengarna räckte inte till.

LÄS OCKSÅ: Öis vände och vann – han leder laget nästa säsong

Lek med tanken vad de hade räckt till i division 1.

Nu slipper Öis, som när en långsiktig dröm om allsvensk comeback, detta stålbad och kan koncentrera sig på att fullfölja utbetalningarna till Marcus Lantz och ge Thomas Askebrand (välkommen tillbaka till Göteborgsfotbollen!) rimliga förutsättningar att skapa ett lag för framtiden.

Mycket behöver bli bättre. Mycket bättre. Jag gillar samarbetstanken med Real Sociedad, jag förstår att U19-laget blir betydelsefullt, jag tänker att det faktiskt kan vara läge att behålla Hakeem Araba, om inte annat som tack för hjälpen.

LÄS OCKSÅ: De var bäst och sämst i Öis: "Slätstruket"

Hans avgörande 3-2-mål var värt mycket mer än de miljoner klubben hade förlorat på nedflyttning.

Att kvalet på nytt avslutas mot Mjällby, ännu en gång efter förlängningar skapar identitet, samhörighet – och ger kraft in i framtiden.

Det kommer behövas.

Plus: Mohammed Said, Öis 17-årige stortalang, sprang hem och gjorde sig redo för spel direkt efter första målet, som betydde 1-1. Det var gulligt att se och en härlig signal.

Minus: Det är inte utan att man tycker lite synd om Mjällby, som verkligen bjöd upp till dans i detta dubbelmöte. 

Se mer från - Örgryte IS
Mest läst