Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Torslanda 02:or lyssnar när tränaren Lars Andersson pratar.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Hilmersson: Viktigaste resultaten syns aldrig i en tabell

När det svenska fotbollförbundet nu fattar ett välgrundat, genomtänkt, långsiktigt och modernt beslut så reser sig plötsligt de vuxna upp och börjar gapa efter tabeller. Sätt er ner igen. Det här är barnens arena – och de struntar i era tabeller.

Jag har skrivit om ungdomsidrott ett antal gånger tidigare. Om toppning, om selektering, om tidig specialisering. Och framför allt om den forskning och de erfarenheter som säger att allt det där är fullständigt kontraproduktivt och leder till att fler barn tappar sugen och lägger av i förtid. Vilket är det absolut sämsta resultat man kan få i en ungdomsverksamhet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Ja, ni hörde rätt, jag använde ordet resultat. För visst ska föreningar sätta upp mål, utvärdera sin verksamhet och mäta framgång. Och det är just därför som svenska fotbollförbundets beslut är så bra. Det innebär nämligen att ledare får en större chans att fokusera på det som är överlägset viktigast inom ungdomsidrotten: Att barnen har roligt. Att de vill fortsätta. Att de utvecklas. Där har ni resultatet. Där har ni framgången.

Läs också: I Torslanda är serieseger inte målet

Jag hade nöjet att träffa Tommy Söderberg häromveckan. Han påminde mig om att endast tre procent av de barn som tillfrågas uppger att det är viktigt att vinna. Rudy Alvarado, Göteborgsbloggaren som förmodligen ser mer ungdomsfotboll än någon annan levande människa, konstaterade på twitter att "Ja, det är föräldrarna (tränarna) som hetsar kring resultatet i den åldern, inte spelarna".

All tillgänglig forskning säger samma sak, vilket fick exempelvis Belgien att 2006 revolutionera sin ungdomsfotboll genom att fokusera mindre på att vinna matcher och mer på att utveckla spelarna. Sedan dess har talangerna fullkomligen vällt fram och fotbollsvärlden tittar avundsjukt på.

Så låt barnen spela sina matcher. Låt dem jubla när de vinner och kanske gråta en skvätt när de förlorar. Men låt dem inte behöva läsa i en tabell att de är sämst i stan. Och låt inte ett barn bli kvar på bänken för att "vi måste hålla nollan sista kvarten om vi ska kunna nå semifinal".

Hysén, "Ölme" och en hel del andra läsare gick i taket när GP skrev om beslutet att inte utse seriesegrare för barn under 13 år. Men här i Göteborg har vi haft precis den regeln i snart två decennier. Samma regler finns i Stockholm. Det är inget nytt och det är inte ens särskilt kontroversiellt – bland de som är engagerade på riktigt. När jag pratar med Göteborgs fotbollförbund så berättar de att de aldrig fått ett enda önskemål om tabeller för barn. Inte en enda gång.

Systemet fungerar helt enkelt – både i fotboll och andra sporter – och det är därför som det nu sprids och blir legio över hela landet. Det kommer att innebära att toppningen minskar, deltagandet ökar, återväxten blomstrar, bredden blir bredare och toppen blir spetsigare.

Så sätt er ner, kära vuxna, och njut av era barns tabellbefriade fotbollsglädje så länge den varar.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.