När Sverige i dag spelar sin första träningsmatch inför nästa års EM-slutspel så är det mot ett motstånd som är väldigt långt ifrån vad Pia Sundhage hade önskat om hon fått välja. Det fick hon inte, matchen mot Iran är en del av den deal som även innefattade herrlandskampen länderna emellan – den som blev en publiksuccé på Friends förra våren.
I dag kommer vi inte få någon publiksuccé, snarare tvärtom. Marknadsföringen har varit minimal, osäkerheten stor, och en flytt från torsdag till fredag i sista sekunderna gjorde knappast saken bättre: Gamla Ullevi kommer att eka tomt i dag.
Och sportsligt sett är det inte heller någon bingo för Sverige. Irans damlandslag har inte spelat match på ett och ett halvt år, och uppges dessutom komma med ett juniorlag till dagens match.
För Sverige blir detta inget annat än en 90 minuter lång övning i anfallsspel.
Att det är just damlandslaget som får finna sig i att bli en bricka i ett större spel, och som tvingas acceptera både undermåligt motstånd och usla förberedelser är såklart ingen tillfällighet. Det svenska fotbollförbundet hade aldrig chansat på det här viset med en herrlandskamp och med facit i hand är det lätt att konstatera att man förmodligen underskattade exakt hur krångligt det är för ett iranskt damlag att få tillåtelse att spela i Europa. Trots att det alltså aldrig tidigare skett. Naivt? Ja, kanske. Men motsatsen till naiv är cynisk och i mina ögon är det förstnämnda en betydligt mer produktiv egenskap.
Och framför allt: De är här nu. Det krävdes en herrans massa krångel, tvivel och till slut en matchflytt, men Irans damlandslag vaknar i dag upp i Göteborg och ska spela landskamp mot silvermedaljörerna från OS. Det är en seger. Det är ett historiskt framsteg, och det var det svenska fotbollförbundets strävan och flexibilitet som gjorde det möjligt.
Vi pratar trots allt om ett land där den högste ledaren, Ayatolla Khamenei, nyligen förbjöd kvinnor cykla eftersom ”det strider mot kvinnors kyskhet”. Det säger väl det mesta om möjligheterna för unga tjejer att förverkliga sina drömmar i det landet.
Man kan såklart kalla den här matchen för en propagandakupp, ett sätt för Iran att framstå som mer öppet och jämställt än det faktiskt är. Men oavsett vilka bevekelsegrunder som lett fram till dagens match så kvarstår ett faktum som trumfar all misstänksamhet, hur befogad den än är: Ett fotbollslag bestående av unga kvinnor från Iran ska spela match på Gamla Ullevi i dag.
Det betyder att miljoner unga iranska kvinnor kommer att få höra talas om detta.
Kom inte och säg att det inte förändrar något.
