Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Håkan vill inte kalla sig pamp

Han är en av de mäktigaste personerna i idrottens Sverige.Men Håkan Sjöstrand, 48, vill inte kalla sig pamp.– Pamp är så långt ifrån mig man kan komma. Fråga bara mina gamla fotbollskompisar hemma i Västerås – de skulle skratta hysteriskt åt det, säger Svenska Fotbollförbundets nya generalsekreterare.

Han har redan kallats för Ica-handlaren i vissa kolumner. Och visst, det är sant att Håkan Sjöstrand började sin yrkesbana som kassabiträde på Ica som 19-åring. Men när han rekryterades till Svenska Fotbollförbundet hade han en helt annan tjänst hos livsmedelsjätten. Han var marknadsdirektör på Ica Sverige – ett välbetalt och utmanande toppjobb som dessutom låg i behaglig medieskugga.

Nu har han valt att kliva rakt in i strålkastarskenet för att fronta ett förbund som har det tufft ekonomiskt, som ofta anses lite gubbigt och konservativt, och som inte riktigt verkar veta vilket ben det ska stå på. Det kan låta som ett självmordsuppdrag.

– Jag hade det jättebra på Ica. Verkligen jättebra, den tjänsten jag hade är en av Sveriges allra bästa i den genren. Kanske den bästa. Men jag är sprungen ur fotbollsrörelsen, fotboll finns i mitt DNA, och när jag fick frågan så …

… så, vadå?

– Hjärtat och magen svarade ja direkt. Sedan fick jag ju gå till hjärnan och fråga även den. Jag hade det så bra på Ica, stortrivdes, och då tror jag att det är enklare att fatta ett sådant här beslut. Det är större chans att det blir rätt när man väljer att lämna ett ställe som man trivs så bra på. Sedan finns det ett enormt engagemang kring fotbollen som både är härligt och fascinerande. Bara att se en banderoll där det står att jag är fotbollsmördare – herregud, jag älskar ju fotboll. Älskar, säger Håkan Sjöstrand.

Han fick en rivstart på nya jobbet. På cv:t finns förvisso också 13 år av ledande positioner på Svenska Spel, men ett så här offentligt jobb har Håkan Sjöstrand aldrig tidigare haft. Vid tillträdet strax före årsskiftet handlade mycket om Therese Sjögrans återigen uteblivna hyllning på Fotbollsgalan, om herrlandslagets vinterturné till Saudiarabien och inte minst om marslandskampen hemma mot Iran.

– Om man isolerat ser på den politiska situationen samt synen på demokrati och att kvinnor inte får gå och se fotboll så är svaret självklart – då skulle vi aldrig ha spelat mot dem. Men man måste se det större än så. Deras landslag är folkets landslag, inte regimens. Genom vår match kunde viktiga frågor belysas och svenskiranier, kvinnor som män, kunde se sitt landslag, säger Sjöstrand, och fortsätter:

– Jag blev intervjuad i samband med landskampen och bredvid mig stod iranska landslagets pressattaché. Efteråt frågade han mig varför de svenska journalisterna ville tala politik och inte fotboll. Jag förklarade att i vår värld hör de sakerna ihop och att det är viktigt att belysa. Han tänkte efter som om han förstod vad jag menade.

Det finns två saker som är viktigare än några andra för svensk fotboll och dess framtid, enligt Håkan Sjöstrand. Den ena är att herrlandslaget kvalar in till slutspel – den andra är att det skrivs sponsoravtal med Svenska Spel. De ekonomiska möjligheter som dessa två händelser genererar för svensk fotboll går knappt att förklara eller förstå.

– Men vi måste jobba med parallella spår. Vi ska ta oss till Frankrike nästa sommar – men det kan ju också bli så att vi inte kommer dit. Därför måste vi hitta alternativa intäktslösningar och jobba med vår kostnadsmassa. Där skiljer sig inte ett fotbollsförbund från ett livsmedelsföretag. Vi måste effektivisera vår verksamhet för att nå lönsamhetsförbättringar på ett antal miljoner kronor.

I många år har ju damverksamheten gått med stor förlust, trots visionen att den åtminstone ska gå plus-minus-noll. Hur ser du på det?

– Jag är väldigt stolt över vårt damlandslag och ett riktigt lyckat VM i sommar kan faktiskt ge ett litet plus. Men, visst är det så. Samtidigt måste man se till andra värden. Det är klart att Sverige ska ha ett slagkraftigt damlandslag och en bra landslagsverksamhet för unga tjejer. Vi måste ha en stark bas, vi måste få fler att vilja spela fotboll och vi måste också få fler att inte sluta spela fotboll i tonåren. Vi ska stå för ett totalerbjudande och vara öppna för alla.

Är du orolig över att herrlandslagets värde (kommersiellt och sportsligt) kommer att sjunka den dagen Zlatan Ibrahimovic slutar?

– Zlatan är ett unikum. Vi har aldrig tidigare sett något liknande och frågan är om vi kommer att få se det igen. Vi ska inte hoppas på någon ny Zlatan, däremot på att andra spelare kommer fram och blir internationella stjärnor. Jag är inte orolig för återväxten. De svenska ungdomslandslagen har aldrig varit så bra rankade som nu.

Och A-landslaget har aldrig tidigare haft en sämre placering på världsrankingen än nu …

– Det är sant… Och ja, det enda som egentligen betyder något i slutändan är att vinna matcher. Så är det ju.

För att komma dithän, att matcherna slutar med segrar, krävs en tydlig plan och strategi. Hela förbundets personal genomgår nu en sorts utbildning, ledd av Håkan Sjöstrand, där ledorden är kunskap, attityd och förmåga.

– Vi vet var vi vill vara år 2017. Det jag vill ta reda på är: Har vi den kompetens som krävs för att vi ska lyckas uppnå våra mål? Projektet har pågått i fem veckor och ska fortsätta i ytterligare fem. Vi ska vända på stenarna och se vad vi har, om det räcker för att ta oss dit vi vill. Och som jag sa – vi måste förbättra lönsamheten med ett antal miljoner kronor varje år. Så enkelt, men också så svårt, är det.

Håkan Sjöstrand värvades som ungdomsproffs till Malmö FF som 19-åring, men fick rätt snart hemlängtan till Västerås och bröt kontraktet. Fotbollskarriären fortsatte några år i Gefle, och trappades därefter ner i moderklubben Skiljebo. Han har ett extremt litet sömnbehov, är gift, har två åttaåriga tvillingdöttrar (som spelar fotboll i just Skiljebo – med sin pappa som tränare, såklart!) – och han tycker att det är ansträngande att sedan ett halvår tillbaka sitta på läktaren i kostym och slips när Sverige spelar landskamp.

– Jamen, det är ju liksom inte jag! Jag har alltid haft matchtröja på mig tidigare när jag har tittat på landslaget, säger han, och fortsätter efter en kort paus:

– Under kostymen kör jag faktiskt hela landslagsdräkten: Tröja, byxor, strumpor ...

Benskydd, då?

– Jag försökte. Men kostymbyxorna var för tajta. Så det funkade inte.

Mest läst