Gladiatorns sista strid

1993 saknades internet i de svenska hemmen och bara åtta procent av svenskarna hade mobiltelefon. Ace of Base, Snow och Inner circle låg på topplistorna. På fotbollsplanerna hette stjärnorna Roberto Baggio, Romario och Eric Cantona.

1993 var också året då företaget EA sports släppte den första upplagan av det populära tv-spelet FIFA.Han ärden ende aktive spelaren som har varit med i alla upplagor sedan dess. Alltid representerades AS Roma.

Det är sådant som ger ikonstatus.

– När man tänker på Rom och fotboll måste man komma ihåg att det är en delad stad. Han är givetvis väldigt älskad av il romanisti. Jag vet inte om det är rätt att säga att han är avskydd av Laziofansen. De avskyr honom som motståndare, men Lazio är också en klubb med supportrar som håller mycket på den gamla sortens fotboll. En fotboll där man inte ska låta sig säljas eller köpas, säger författaren och journalisten Kristina Kappelin som följt Tottis hela karriär på nära håll.

Trots att Roma inte tillhört det absoluta toppskiktet bland klubbarna i Europa har Totti alltid stannat. Erbjudanden har inte saknats. När han stod på toppen av karriären ryktades det om att Real Madrid varje jul skickade en tröja med nummer tio och Tottis namn tryckt på ryggen till romaren . Och publiken på Bernabeu hyser fortfarande stor respekt för honom.

Martin Åslund som jobbat som expertkommentator i sändningar från Serie A och som även har ett förflutet som fotbollsproffs i Italien menar att trofastheten till moderklubben är det som gör Totti unik trots att det finns ikoner i andra klubbar som exempelvis Milans Paolo Maldini.

-Han är en talang som är mycket större än den nivå han som bäst uppnådde.Jag håller Tottis talang som större och dessutom hans trogenhet till Roma som större. Milan var ändå det bästa laget i världen under många av Maldinis år. Det är lättare att bli kvar då.

Kristina Kappelin håller med.

- Vad det beträffar så tror jag faktiskt att man kan säga att Totti är beundrad, inte bara i Rom utan i hela landet egentligen. Han är en av de ytterst få italienska spelare som stannat fastän han hade kunnat gå vidare till en annan klubb och fått en bättre karriär.

Växte upp näraColosseum

Att Tottis klubb blev Roma är ingen tillfällighet. Francesco Totti växte upp vid Porta Metronia, en dryg kilometer söder om Colosseum, i hjärtat av Rom. Pappa Enzo och mamma Fiorella såg tidigt att han hade talang för fotboll och familjen Totti blev tidigt uppvaktade av Serie-A-klubbar som ville knyta den lille killen till sig. När familjens favoritklubb Roma hörde av sig tvekade man inte. 13 år gammal började Francesco spela i Romas ungdomslag.

Tre år senare, 1993, var det dags för debut i a-laget när tränaren Vujadin Boško bytte in Totti i slutskedet i en match mot Brescia. Det första målet kom året senare när han gjorde mål mot Foggia.

I helgen gjorde han sitt 306:e mål för klubben när han satte en straff i förlustmatchen mot Torino. Den här säsongen är den 23:e raka som han gör mål för Roma i Serie A. Så det är inte konstigt att Totti harblivit synonym med staden och klubben.

– Jag tror verkligen att många känner igen sig i honom, säger Kristina Kappelin och förklarar:

– Han är en typisk lägre-medelklass-romare. Staden tillhör verkligen mänsklighetens historia och när man går runt i den kan man ju vidröra denna historia och känna något slags släktskap med människor som levde för 2000-3000 år sedan. Därför blir romarna aldrig riktigt imponerade av något. De är lite coola på det viset. Det kan folk reta sig på. Och Totti är verkligen sådan, säger Kristina Kappelin.

– Samtidigt är romarna lite bonniga. Efter stormaktstiden var det många hundra år som Rom låg i spillror. Det fanns egentligen bara Vatikanen och ett hov kring Vatikanen. Sedan var det bara några fåraherdar som vallade sina får på ruinerna. Totti har lite av det också i sig, väldigt "down-to-earth", och lite obildad kanske. Jag tror inte att han är speciellt intelligent, men däremot han är socialt intelligent. Han kan göra narr av sig själv. Han är väldigt aktiv inom välgörenhet utan att alls skylta med det. Det kommer fram då och då. Han tar spontana initiativ som att besöka barnsjukhus. Där kommer det katolska fram också.

Italien är fotbollen mer än bara en sport. Tottis privatliv har alltid fått stor uppmärksamhet och när han gifte sig med programledaren Ilary Blasi 2005 tv-sändes bröllopet. När parets tredje barn, Isabel, föddes i våras, direktrapporterade italienska medier utanför BB.

– Totti är en familjeman. Han har alltid sagt att han ville gifta sig och få många barn och han gifte sig ung med en kvinna som är väldigt populär i Italien. Hur man följder dem går verkligen över klubbgränserna, säger Kristina Kappelin.

Hetsigt temperament

Men Tottis personlighet har också rört upp känslor genom åren. Han har beskrivits som korkad, snarstucken och obildad. Och på planen har han långtifrån alltid varit en gentleman. Han har stått för många brutala kapningar genom åren och många minns fortfarande spottloskan i ansiktet på dansken Christian Poulsen under EM 2004. Nu hör man sällan någon kritik mot Tottis temperament.

– Självklart så glömmer man med tiden, den läker ju alla sår. Men sedan har han blivit lugnare, åldern gör en ju bekvämare, menar Martin Åslund och fortsätter:

– Sedan ska man väl tillägga att hans avigsidor stuckit ut mer i norra Europa än i södra. Han har ju bara gestaltat de känslor alla romare skulle ha haft i samma situationer.

Även Kristina Kappelin menar att man ser annorlunda på negativa sidor hos fotbollsspelare i Italien.

– Det går vildare till här. Italiensk fotboll är rätt rå faktiskt. Sedan finns det den där känslan av att "det är alltid de andras fel". Även när ens egna spelare bär sig illa åt så ursäktar man det. Man är nog lite mer förlåtande i sådana sammanhang.

– Men man ska också förstå, både när det gäller Totti och andra stjärnor, att motspelarna går väldigt hårt åt dem. Då är det kanske inte så konstigt att de ibland förlorar tålamodet.

Det är sällan Totti får några röda kort nu för tiden, men tjurigheten han kvar.

Totti satt på ett utgående kontrakt under förra säsongen och turerna var många innan han och klubben kom överens om en förlängning. Han var bänkad av tränaren Spalletti och kunde inte hålla sin tankar för sig själv.

– Jag kan inte stanna i Roma om det ska vara så här. Det gör ont att sitta på bänken. Jag förstår att min ålder gör att jag spelar mindre, men att avsluta min karriär så här är dåligt med tanke på vad jag gjort för Roma - jag kräver respekt för allt jag har gjort här, sa Totti i en tv-intervju.

Relationen till Spalletti beskrevs som frostig.

– Vi säger "god morgon och god kväll". Det är allt. Han säger fina saker i tidningarna, men inte direkt till mig, sa Totti.

Att visa sådant missnöje med tränaren offentligt kommer ingen undan med i Italien och när laget skulle möta Palermo hemma nästa tag var Totti struken ur matchtruppen.

Rektionerna på läktarna lät inte vänta på sig. När tränarens namn ropades ut under presentationerna innan match fylldes Olympiastadion av en visselorkan. Därefter ekade ramsan "C'è solo un capitano" – det finns bara en kapten – fram till matchstart.

Det finns dock en sak som överskuggar legendarens sista säsong i Romatröjan. Förra året bestämde sig polisen för att ta i med hårdhandskarna mot de så kallade problemsupportrarna. Barriärer som delar av läktaren och skymmer sikten sattes upp i den så kallade curvan där de mest fanatiska hemmasupportrarna håller till. Dessutom skärptes rutinerna vid inpasseringen till stadion och fansen tvingas gå igenom stålburar som bevakas av hårdföra poliser. Sedan dess har matcherna bojkottats av stora delar av Rompubliken.

– Det är framförallt de trevliga och snälla supportrarna som lider väldigt av detta. Deras frihet på stadion är så begränsad. Det har satts upp ett slags plexiglasvägg mitt bland publiken. Den gör att om man kommer en större grupp så kan några hamna på ena sidan av barriären och några på den andra. Då har man kanske förberett banderoller som man vill hålla upp eller så och sjunga tillsammans. Halva nöjet när man går på fotboll är ju det att man gör det tillsammans med sina kompisar. Det är detta som protesterna handlar om. Man tycker helt enkelt inte att det blir roligt att gå på fotboll, förklarar Kristina Kappelin.

– Det är en svår balansgång för klubben. Å ena sidan ska man se till så att alla ska kunna gå på match och känna sig trygga. Samtidigt ska man inte ge alla supportrar dåligt rykte och behandla de supportar som verkligen inte förtjänar det som några slags banditer. Det är där som konflikten uppstår.

Än finns ingen lösning på konflikten i sikte. Totti själv har kallats in som medlare.

– Jag hoppas att de kan återvända till stadion och fylla Curva Sud igen. Vi kan inte fortsätta så här, varken när det gäller oss spelare eller dem. Jag kommer att göra vadsomhelst, jag ska till och med vara med i samtalen, för att hjälpa våra fans och göra så att Curva Sud kommer tillbaka, har Totti sagt till klubbens hemsida.

Det återstår att se om konflikten är löst den 28 maj. Då spelar Roma den sista matchen för säsongen hemma på Olimpico. Det lär även bli Francesco Tottis farväl till publiken och laget han älskar.

På sociala medier har gratulationerna strömmat in under dagen:

TEXT

Pär Frostfeldt

par.frostfeldt@gp.se