Gais tunga uppgång och fall

Gais femteplats 2011 var klubbens bästa placering sedan 80-talet. Klubben hade hållit sig kvar i allsvenskan i sju säsonger, den längsta perioden sedan 50-talet. Och framför allt – Gais femteplats gjorde klubben till bäst i stan.

Euforin på Gaisgården var total och varumärket Gais förknippades med något spännande och utmanande. Klubben satte målet att öka marknadsintäkterna med 25 procent och att öka publikintäkterna med tio procent. Klubbledningen konstaterade att de kan välja mellan att bli en stabil superettan-klubb som utmanar om en allsvensk plats, eller att bli en stabil allsvensk klubb som utmanar om medaljer och slog fast att ingen var intresserad av annat än att Gais ska höra hemma i allsvenskan. Trots att de visste vilken lyckoträff det krävdes för att en klubb med allsvenskans fjärde sämsta omsättning skulle bli femma, så sattes målsättningen för allsvenskan 2012 på topp fyra.

På årsmötet i mars presenterades ett minusresultat för 2011 på 8,3 miljoner kronor. För första gången sedan 90-talet hade revisorerna en anmärkning: "Vid några tillfällen har Gais inte betalat skatten och avgifter i tid, men detta har inte misskötts på ett sätt som skadat föreningen."

Oroväckande men samtidigt, en ansträngd ekonomi är inget som överraskar någon gaisare. Hyllningarna till A-laget och presentationen av "Gröna Gaisgården" avdramatiserade de röda siffrorna och mötesdeltagarna köpte styrelsens förhoppningar om att få ordning på ekonomin. Ordförande Christer Wallin lugnade med att de tog de ökade kostnaderna med öppna ögon för satsningen att ta hem Wanderson – ett nytt lån från intressenterna på åtta miljoner kronor gjorde det möjligt och Gais budgeterade nu med en spelarförsäljning på 20 miljoner. "Vi ville inte sälja honom för tio miljoner bara för att rädda året ekonomiskt", sa Wallin enligt 1894.se och möttes av applåder.

Ljudet från applåderna fastnade i halsen på Wallin, sportchef Mats Persson och den övriga ledningen. De visste att vinterns transferfönster var på väg att stänga och att de nu var tvungna att sätta allt sitt hopp till sommarfönstret. Det fanns bara en plan: Wanderson måste säljas.

– Jag sa tidigt att "jag får inte ihop det, det spretar åt alla håll", berättar Alexander Axén.

I förberedelserna för allsvenskan 2012 hade Axén och Mats Persson pratat mycket om Trelleborgsyndromet, efter att Skåneklubben blivit femma 2010 och sedan åkt ur allsvenskan året därpå. TFF-tränaren Tom Prahls främsta råd till Alec var att inte gå in i säsongen med flera spelare på utgående kontrakt, ändå hade Gais sju spelare som gick in i sitt sista kontraktsår när 2012 inleddes.

Den största oron var att Axén inte fick in en målgörare. Efter 2010, när Gais klarade sig kvar i allsvenskan trots att de bara gjorde 24 mål på 30 matcher, hade klubben insett att det inte fungerar med lågbudget i anfallet. Peter Ijeh kom som bosman och med en lön på 35000 kronor skulle det skapa utrymme för en vass anfallare, en parhäst till Wanderson. Men ingen kom.

– Eftersom vi inte hade några pengar så var vår möjlighet att försöka låna in någon och det lyckades vi inte med. Vi letade men hittade ingen, säger Mats Persson.

Förväntningarna på Gais var högt ställda med motiveringen att fjolårsfemman hade samma lag i år. Men Axén visste att han hade förlorat två av gruppens starkaste ledare och nivåsättare i Jonas Lundén och Álvaro Santos. När dessutom Fredrik Lundgren inledde säsongen skadad fick han inte samma starka roll i gruppen, i stället var det spelare som fått sitt genombrott under 2011 som växte förbi andra i grupp-hierarkin och tog större plats.

– Det finns inget svårare än att bygga strukturen i gruppen. Det är det jag brukar vara bra på men med sju spelare med kontrakt på väg ut är det jättesvårt att nå dem, för de har en väg ut hela tiden, säger Alexander Axén.

Vid EM-uppehållet, efter tolv matcher, låg Gais näst sist på åtta poäng. Wanderson och Bassombeng hade spelat småskadade under en stor del av våren och Mervan Celik hade inte hittat formen efter en missad försäsong på grund av konkursen i Glasgow Rangers. Jumbon Örebro hörde av sig och ville lösa Axén efter att ha sparkat Sixten Boström men Gais-ledningen satte en prislapp de visste att ÖSK inte kunde betala och visade därmed att de fortfarande hade förtroende för sin tränare. Samtidigt beslutade fotbollsgruppen, som består av Christer Wallin, Mats Persson, Leif Gjulem och Tony Persson, att om laget inte vunnit två omgångar in i omstarten så måste något göras.

Efter 0–1 mot Örebro och 0–0 mot Gefle ringde Christer Wallin gamle vännen Roland Nilsson. När Alexander Axén – som fortfarande var övertygad om att problemet var att de inte hade en snabb anfallare, en målgörare – gick in till klubbdirektör Leif Gjulem och sa att de kunde få IFK:s Nicklas Bärkroth, Elfsborgs Amadou Jawo eller Malmös Dardan Rexhepi, blev svaret: "Du får Rolle."

Fotbollsgruppen hade bestämt att Gais försvar måste bli bättre, efter inrådan av assisterande tränare Kjell Pettersson, och det skulle Roland Nilsson hjälpa till med för 20000 kronor i månaden, som skulle dubblas om klubben klarade det allsvenska kontraktet. I det läget hade Gais släppt in 16 mål på 14 matcher, och då klarat av svåra bortamatcher mot Elfsborg, Kalmar, Helsingborg och AIK. Bara Elfsborg, AIK och HIF hade släppt in färre mål. Samtidigt hade grönsvart gjort elva mål, endast Gefle hade gjort färre.

– Vi är ju jättesugna på att få Nicklas till oss men nu väljer han ju själv att stanna i Blåvitt, och dessutom vet jag inte om IFK hade släppt honom till Gais. Jawo, jätteintresserade men han vill inte. Rexhepi, där fick vi nej från Malmö. Vi pratade med Keene också men vi är inte nära för vi har inte de pengarna, det finns inte en chans, säger Mats Persson nu efter säsongen.

Alexander Axén visste att delar av klubbledningen ville bli av med honom, att de redan hösten 2011 hade gjort klart med Falkenbergs Thomas Askebrand men att det yttre och inre trycket efter femteplatsen i stället gav honom ett utmärkt förhandlingsläge för att förlänga.

Axén bestämde sig för att köra men i den 70:e minuten mot MFF kände han hur det strålade ut i armarna och att varmt blod steg upp i huvudet. Han hittade en överenskommelse med klubben, att lämna med lön året ut. Ett par veckor senare berättar Axén för GP: "Jag kan inte vara otrogen mot mig själv. Det har varit en massa saker en längre tid, men det var hela tiden det som drev mig – ’jag ska visa dem’. Sen till slut tog det slut. Jag gjorde ett försök men det var inte jag."

Fyra matcher senare har Gais tagit en poäng till och släppt in tio nya mål. Klubben har en skatteskuld på drygt två miljoner kronor, leverantörsskulder på runt 2,5 miljoner och den har tvingats skjuta upp utbetalningen av spelarbonusen för fjolårets femteplats på 1,25 miljoner kronor. Samtidigt närmar sig det kritiska datumet – och intresset är stendött kring Wanderson.

I augusti 2011 köpte Gais loss Wanderson från Al Ahli. Gais hade fått en av de två miljoner dollar den saudiarabiska klubben köpte brassen för året före och genom att avstå sin fordran på den återstående miljonen, cirka sju miljoner kronor, fick Gais hem Wanderson.

– Att ta hem honom till halva priset du har sålt honom för och sedan kunna sälja honom igen – det är klart att det lockar ju, säger Mats Persson.

Gais gick ut med att Wanderson var klar – trots att varken de sista detaljerna eller det personliga avtalet med honom var klara.

– Det är bara det att när vi väl sätter oss med Wanderson sedan, då vill ju han ha kompensation för alla pengar han förlorar. Och då blev det ett problem, säger Mats Persson.

När Wanderson skrev på för Al Ahli skulle han få 800000 dollar netto i sign on-bonus, pengar anfallaren fortfarande inte hade fått ett år senare. För att Wanderson skulle bli spelklar skickade Gais in avtalet med hans månadslön, 90000 kronor, till fotbollförbundet, samtidigt som de fortsatte samtalen om bonusen. Christer Wallin och Mats Persson, som skötte förhandlingarna, insåg att Gais inte kan betala de pengarna. Samtidigt blev de oroliga för att någon annan klubb skulle hugga Wanderson, efter att det blivit offentligt att Gais löst honom för bara en miljon dollar, och att Gais skulle bli utan både Wanderson och sin fordran hos Al Ahli. Wallin och Persson gjorde en muntlig deal med Wanderson att han ska få sina pengar, utan övriga styrelsens kännedom.

Tanken var då att sälja Wanderson till Helsingborg men när det inte blev av och Gais ordförande och sportchef insåg vad de lovat spelaren, kom de överens om att dela upp bonuspengarna på de fyra kontraktsåren.

– Att det skulle vara några 800000 dollar… det har aldrig varit aktuellt från Gais sida. Där har vi varit jättetydliga mot Wanderson, säger Christer Wallin.

Mats Persson bekräftar avtalet:

– Vi slår ut det på fyra år och så får vi sälja honom. Och så får det kosta oss de här 200 000, det är trots allt okej.

För att få ihop det ritade alltså Christer Wallin och Mats Persson upp utbetalningarna, 200000 dollar den 1 september varje år i fyra år, men strök ett streck efter år ett. De 600000 där under skulle aldrig behöva betalas ut, eftersom Gais skulle ha sålt Wanderson då.

Överenskommelsen var bara muntlig men när Gais skulle skriva bokslutet för 2011 behövde revisorerna ett underlag för de 200000 dollar som betalats ut till Wanderson, och Mats Persson tecknade ner avtalet och skrev under bokföringsbilagan.

Christer Wallin, om Mats skriver 800000 till revisorerna – han hittar inte på det beloppet?

– Jag vet inte om det är någonting där, för jag menar… Wanderson… Jag vete fan, man är så trött, det tar så många timmar. När han skrev på för den här arabiska klubben var han lovad att få ut 800000 netto vad jag har fått till mig. De pengarna finns inte i Gais, det är Wanderson medveten om. Men han har då mark i Brasilien som han ska investera i. Det är viktigt för honom i framtiden att få det. Och då måste han spela utomlands. Då måste han vara proffs. Gais har inte de pengarna. Och då måste han säljas. Och det är vår överenskommelse, säger Christer Wallin.

Gais är en av flera allsvenska föreningar som levt på spelarförsäljningar för att få ihop ekonomin i många år och i budgeten för 2012 läggs en post för spelarförsäljningar in på 20 miljoner kronor. Trots det, och trots att klubbledningen vet att är Wanderson kvar efter sommaren så väntar nästa bonusutbetalning, så har inte Gais sålt Wanderson när vinterfönstret stänger den 31 mars.

– Man trodde väl att man skulle få bättre betalt i sommar. Det var Dahlin (Martin, Wandersons agent) också lite så, "Nja, det är svårt nu, det är rimligt att få 2-3 miljoner euro i sommar", säger Mats Persson och får medhåll av klubbdirektör Leif Gjulem:

– Agenter säger att det är ingen fara, allsvenskan har inte börjat än, när den börjat och man spelat 15 eller 16 omgångar så kommer det se annorlunda ut och sommarfönstret – i och med att de andra länderna spelar höst-vår så bygger ju de sina trupper under sommaren. "Ni kan vara lugna." Med facit i hand kan man ju konstatera att det har stjälpt Gais jättemycket givetvis.

Mats Persson, Wanderson har historiskt sett varit svårsåld – hur kyliga kan ni vara i det läget och vänta till sommarfönstret?

– Gais har haft en ansträngd ekonomi i många år och någonstans hoppades man väl att Wanderson skulle bli lösningen på allt det. Om jag ska ha någon förklaring till att vi har gjort som vi gjort… Jag trodde nog att Christer och de stora intressenterna hade en backup. Men i vintras kände jag ju det, att här finns inget.

Gais löste skatteskulden på två miljoner före den sista augusti och räddade därmed elitlicensen för 2013. Sportsligt tar Gais tre poäng efter att Alexander Axén lämnat laget, och släpper in 43 mål på de femton matcherna. Jan Mak – som Gais tog in som ny huvudtränare i somras efter Elfsborgs sportchef Stefan Andreassons rekommendationer – lämnar sitt uppdrag med fem matcher kvar, efter 7–2-förlusten i Norrköping där Erik Johansson efter matchen säger till ditresta Gaissupportrar att "Jag tänker aldrig mer spela en match så länge Jan Mak är tränare."

– Han lyckades absolut inte hos oss, men han gjorde verkligen det han kunde och jag tycker att han får oförtjänt mycket kritik, säger Mats Persson om Mak.

Fick han stöttning från övriga ledarteamet?

– Nej. Nej. Det blir fel för Roland och Kjell har ett sätt, de är väldigt lika i sitt synsätt och de vill ha det på ett visst sätt. Å andra sidan så ville ingen av dem vara ytterst ansvarig och då får man acceptera att någon annan är det och ansluta sig till hans uppfattning. Under en stor del av sensommaren kände jag att de stöttade inte Jan, och Jan kände det också – och då blev det naturligtvis otydligt för spelarna. Och då blir säkert Jan osäker också.

Från augusti till november tappar Gais ungefär tre miljoner i beräknade intäkter, främst på grund av uteblivna publikinkomster. Framtidsfonden som startas i augusti har dragit in nästan 900000 kronor men trots sitt namn är det pengar som används löpande för att klara betalningarna. Den ekonomiska situationen gör att Gais under säsongen tvingats släppa Gaishjärtan som Mervan Celik, Wanderson och Henri Sillanpää – en försäljning till Pescara som gav 1,5 miljoner kronor och två utlåningar som besparar Gais runt en miljon.

Klubben har reglerat skatteskulden på 1,6 miljoner i början av november, varav 800000 hann gå till Kronofogden, men från den 12 november ligger en ny månads betalning som en förfallen skuld hos Skatteverket och ska inte den hamna hos Kronofogden krävs ett stort jobb från Gais, som nu gått in i den del av säsongen där de har som färst intäkter.

Ändå räknade Gais så sent som den 9 oktober – när Thomas Askebrand, Dime Jankulovski och Jonas Lundén presenterades som den sportsliga ledningen 2013 – med ett plusresultat i år på fem miljoner kronor. De senaste månadernas intäktsbortfall tar ner den prognosen till två miljoner kronor – men i den prognosen ligger intäkter för spelarförsäljningar på sex miljoner kronor och en försäljning av Gaisgården för tolv miljoner kronor som fortfarande måste in.

För trots att försäljningen av Gaisgården presenterades i maj, så är den fortfarande inte genomförd.

– Nä, det var ett beslut på att vi skulle titta på det som ett alternativ, i fall vi inte får till någon Wandersonförsäljning, säger Leif Gjulem.

Men det var ju inte det som kommunicerades ut?

– Nej. Men jag har inte hört någon medlem eller någon annan som har tyckt att ni borde ha sålt den bara för att vi sa det. Utan vi presenterade att så kan vi göra för att rädda det här året om det skulle visa sig att det går fullständigt åt pipan. Nu har det inte blivit av men samtidigt ligger den processen där och är fullt möjlig att genomföra.

Och den möjligheten finns om man knäpper med fingrarna?

– Ja. Precis, allting är klart och färdigt och papperna finns framtagna.

Gais hoppas att försäljningar av Erik Johansson – som besökt både Tromsö, MFF och Djurgården – och Wanderson ska rädda 2012 års bokslut. Men än har de inte hört något från Krasnodar, om den ryska klubben vill utnyttja köpoptionen på brassen.

Nye sportchefen Jonas Lundén håller på att förhandla ner alla spelarlöner, med förhoppningar att få ner dem med 30 procent, och Reuben Ayarna, Markus Gustafsson och Richard Ekunde kommer inte att erbjudas nya kontrakt.

Totalt ska kostnaderna ner med 12 miljoner kronor 2013. Men först ska Gais klara betalningarna året ut, till att börja med skatteskulden på 860000 som förföll 12 november.

– Jag vet faktiskt inte (om vi klarar det). Jag kan i alla fall inte säga att "jo, men det gör vi", för då skulle jag ljuga. Men återigen, det är därför vi jobbar på att lösa den här jädrigt svåra sista delen på året så intensivt som det bara går. Jag kan inte sia om framtiden överhuvudtaget. Det vore ju förfärligt om så att säga worst case inträffar. Det vore ju, det vore ju hemskt. Men det är ju ingen som tror på det, säger Leif Gjulem.

Samtidigt vill Wanderson ha de bonuspengar han blivit lovad av Gais – nettosumman på 800000 dollar. Ändå står den avgående ordföranden Christer Wallin fast:

– Räknar du åren med Wanderson är det plus. När vi summerar kommer det förmodligen vara Gais bästa affär någonsin. Hur du än kommer att räkna på den.

Malin Jonson