Dörrarna har öppnats för förändringens vindar i Fifas högkvarter i Zürich.
Efter ett år där skandalerna avlöst varandra, 34 nuvarande eller tidigare tjänstemän åtalats och så väl ordföranden Sepp Blatter som generalsekreteraren Jérôme Valcke stängts av från sina poster – tillsammans med bland andra Michel Platini, ordförande för Europeiska fotbollsförbundet Uefa – är det 26 februari till slut dags för de 209 medlemsländerna att välja en ny ledare.
Men frågan är hur stor skillnad en ny ordförande kan göra i en organisation som tycks rutten från grunden, och om den unkna lukten riskerar att dröja sig kvar.
–I ett sånt här läge, när korruptionen förefaller så utbredd, så skulle jag säga att nej – det räcker inte att bara sätta allt hopp till en ledare. Ledarskapet är viktigt för en kultur men det är i regel inte tillräckligt. Det finns ju en misstro som riktar sig mot hela organisationen som har godkänt det här och vetat om det, säger Louise Bringselius, som bland annat forskar på organisationskultur.
Idrotten i allmänhet och fotbollen i synnerhet vill gärna måla upp en bild av sig själv som en representant för det goda i samhället. Ändå har skandalerna inom Fifa handlat om så väl mutor som mygel med tv-rättigheter och till och med svartabörsförsäljning av VM-biljetter. Polisutredningar pågår i både Schweiz och USA.
Louise Bringselius drar paralleller till avslöjandena inom Arla och Kommunal, ett kooperativ och ett fackförbund, och menar att det är märkligt att se ett slöseri och korruption i verksamheter som man tror ska ha särskilt starkt fokus på medlemmarnas intressen.
–I forskningen talar vi om "group think", ett uttryck som etablerades redan på 1970-talet. Det uppstår lätt i begränsade miljöer och grupper. Om man inte släpper in nytt blod och nya människor så blir det lätt att alla tänker i samma banor. Man kan då få svårt att komma ur en korrupt kultur.
I samband med Fifavalet väntas också en rad reformförslag, som tagits fram av oberoende utredare, röstas igenom. Bland punkterna finns krav på en hårdare integritetskontroll av högt uppsatta tjänstemän inom Fifa, begränsade mandatperioder – bland annat ska en ordförande och generalsekreterare kunna sitta max tre mandatperioder om fyra år – och att de förtroendevaldas inkomster ska offentliggöras och proceduren kring val av VM-värdar styras upp.
Ett förslag på att vika 30 procent av platserna i Fifas exekutiva kommitté åt kvinnor finns också på bordet (nu är bara tre av 25 ledamöter kvinnor, varav endast två har rösträtt).
–Det är jättebra. Sedan finns det en risk att det här är kulisser. Det är ganska vanligt att man gör så, man lägger ut kulisser som ett reformprogram när man inte vill ha strukturell förändring. "Window dressing", som vi kallar det. Man ger bara sken av att det faktiskt sker en förändring, säger Bringselius.
Utsmyckning eller inte, att implementera ett reformprogram i en organisation som tog mer än god tid på sig att införa såväl förbud för målvakter att ta emot hemåtspel med händerna som målkameror blir en diger uppgift för den kandidat som till slut blir vald.
Sju män kände sig kallade att ta sig an uppgiften, fem av dem godkändes till slut av valberedningen. I enlighet med Fifas regelverk har de alla gemensamt att de inte är några nykomlingar i fotbollsvärlden.
Ett faktum som kan innebära problem.
–Där finns det ju en risk, absolut, att den man rekryterar är fostrad i samma korruptionskultur, säger Bringselius.
–Den man rekryterar ska gärna vara en visselblåsare, någon som vågar säga ifrån och uppmärksamma korruptionen. Det ska inte bara vara en av alla kappvändare som har underordnat sig det här, utan man ska ha visat integritet i ett problematiskt läge. Så att man verkligen markerar avstånd mot de här värderingarna som har rått.
