Jonas Gustafsson fuktar tungan och sätter på mikrofonen han håller i.
”Välkomna till dagens match i division 6B mot FC Heden”
Åbyvallen tar in 1000 personer men i dag är läktarna tomma sånär som på några småkillar och ett par pensionärer. Fässbergs IF och FC Heden ställer upp i prydliga rader och tar i hand. Toppmötet i sexan är några minuter bort. I potten: Andraplatsen i tabellen och vad som ser ut att bli en kvalplats till femman.
Jonas Gustafsson sitter i speakerbåset ovanför läktaren. Han knappar på telefonen och vrider på en sladd som går in i högtalarsystemet. Musiken måste igång till uppvärmningen.
Efter viss problematik börjar Idol-Ola sjunga ur högtalarna.
"I´m sending you an S.O.S, I´m sending you an S.O.S."
Han är lite sent ute.
Var tionde bästa Göteborgslag
Hösten 2012: Fässberg avslutar säsongen i division 2 västra Götaland med tre raka segrar och slutar fyra. Klubben är tionde bästa Göteborgslag.
I truppen finns bröderna Samuel och Simon Gustafson. De har precis vunnit 18-årsklassen i Gothia cup och leder en trupp som i vissa matcher inte har en spelare över 21 år i startelvan.
Det ser bra ut. I ledarstaben finns gott om duktiga ledare med lång erfarenhet. Men - när något går bra blir folk intresserade. Bröderna Gustafson värvas av Häcken. Duktiga ledare lämnar för elitklubbar. Med dem de bästa ungdomsspelarna. Fler ledare känner att det är dags att kliva av. Tid för någon annan, någon ny. Problemet: För många och för mycket försvinner för snabbt.
– Vi tappade nio av elva startspelare varje år. Det går inte. Du kan tappa fyra-fem och få in en sju-åtta nya per år. Men att få in 15 nya spelare...
"Var massa 18-åringar på planen"
Han kom med i klubbens styrelse 2009. Året efter blev han senioransvarig. Helst vill han egentligen inte prata dåtid. Han blickar hellre framåt. Men det går inte att skriva om Fässberg 2017 utan att prata om vad klubben gått igenom. Vintern 2012 var inledningen på ett av Göteborgsfotbollens största ras någonsin och måste förklaras för att förstå var Fässberg står i dag. Ett år efter fjärdeplats åkte klubben ur tvåan med sex poäng och minus 58 i målskillnad. Ännu fler spelare försvann. Föreningen urholkades uppifrån.
– I trean var det plötsligt massa 18-åringar på planen. Vi hade som mål att ha 80 procent egna spelare i truppen och det uppnådde vi i division 3 och division 4. Det var jobbigt att hantera det, säger Jonas Gustafsson.
För det tog inte slut i division tre. En degradering till följde året efter. Och en till. Och en till. Ett ras som få andra svenska klubbar, om ens någon, kan matcha.
Några minuter in i matchen pausas spelet. Dräkterna är för lika. Skrikgula västar delas ut till Heden. Kort därefter gör Fässberg 1-0. Ett inlägg från höger hittar in till Pelle Törnqvist som stöter in ledningsmålet. Kval till division 5 hägrar som morot i horisonten. Ett steg på vägen tillbaka.
För det är ju inte här Fässberg huserat historiskt. 1924 vann den åtta år gamla föreningen sista upplagan av allsvenskans föregångare – SM. 19 säsonger i näst högsta divisionen, 18 i tredje högsta – Fässberg är inte vana att ligga där klubben gör i dag.
– Det blev många viljor som trodde att deras lösning var den rätta. Tyvärr kunde vi inte riktigt hantera det. Vi hade för lite fotbollskunskap kvar. Vi tappade för många ledare, säger Jonas Gustafsson.
"Har stora barnkullar"
Det smattrar i plåttaket över speakerbåset. Fässberg trycker på utan att skapa något mer av värde. En frispark i bra läge går tre meter över. Spelarna är genomblöta. Dörren till det lilla rummet öppnas. Nästa generations föreningsmänniska kliver in. Marcus Enoksson anställdes på 75 procent i början av året. Med en bakgrund i Jonas Therns akademisatsning i Värnamo har han sett en välfungerande förening på nära håll. Nu jobbar han på flera fronter: utveckla bredden i en redan 500 medlemmar stor förening, samla ett Fässberg som har sin ungdomssektion och seniorverksamhet på var sin sida Söderleden och inte minst – skapa förutsättningar för ett A-lag på högre nivå än division 6.
– När man får höra vad som har hänt de senaste åren förstår man snabbt att det har varit motigt. Man letar nya vägar för att få A-laget på fötter, för föreningen i sig har fungerat bra. Men det finns inga problem inför framtiden, absolut inte. Vi har duktiga och engagerade ledare och stora barnkullar, säger han.
"Man behöver ha killar som alltid gör sitt"
Fallet har åtminstone stoppats. Det blir inte spel i division 7 nästa år. Och i dagens trupp finns en bättre blandning. Visst, backlinjen består nästan uteslutande av 18-åringar, men i startelvan finns också några rutinerade rävar.
– Det är inte lätt för en 18-åring att sätta krav. Ett tag där fanns det inga grundbultar att stå på. Man behöver ha de där killarna som alltid gör sitt och som du kan lita på, säger Jonas.
I andra halvlek hastar Marcus Enoksson iväg. En träning ska avslutas. Nästa generation spelare fostras och formas.
– Jävlar, utbrister Jonas.
Heden kvitterar med drygt 20 minuter kvar. Jonas Gustafsson trycker frustrerat på plustecknet under texten ”bortalag” på dosan som styr matchklockan. Om inte Fässberg gör mål är andraplatsen sex poäng bort. Jonas är luttrad. Har man åkt ur fyra serier i följd är en tredjeplats i division 6 inget som får en att trilla av stolen.
– Andra klubbar kan se på oss och säga att vi skyddade vår ungdomsverksamhet. Vi kunde ha använt våra pengar och lockat till oss ett gäng avdankade division 2-spelare. Då hade vi kanske legat i trean, men då hade kanske inte de här killarna spelat fotboll i dag, säger han och pekar ut mot de sjöblöta spelarna.
Matchklockan visar 80 minuter när Jonny Liljander Kurki rullar in 1-2 för Heden. Det blir slutresultatet.
– Det är inte klokt. Det här spelet är inte rättvist, muttrar Jonas.
