Jag tänker inte påstå att Häcken och Östersund båda blir topplag i allsvenskan i år – det krävs väldigt mycket mer än en glödande cupsemi för att slå fast en sådan sak. Men om vi bara tittar på just den här matchen, den här semifinalen av Svenska Cupen så är det helt omöjligt att betrakta den som något annat än en uppvisning av svensk klubblagsfotboll. Det var en underbar match att betrakta.
Östersund visade direkt att man inte klivit in på Bravida med mössan i hand. Rasmus Lindgren och Nasiru Mohammed skickades båda in i reklamskyltarna med några minuters mellanrum och den som trodde att ”poplaget” Östersund bara är ett snällt gäng bolltrillare kan glömma det. De reste till Göteborg för att vinna och de var beredda att tacklas, stångas och maska för att lyckas med det.
På andra sidan stod Häcken, som just i detta nu har den starkaste A-truppen föreningen någonsin skådat. Då spelar det inte så stor roll att de två inblandade lagen saknar troféerna, historiken och fansen som de stora klubbarna har: Det här var lik förbannat ett tungviktsmöte. Häcken gjorde det bra. Men mardrömsstarten fick dem en aning ur balans och matchen utvecklade sig till ett enda långt jagande. Något som Östersund med sin nästan obefintliga erfarenhet av liknande situationer, skötte galant. Det imponerade på mig.
De finns de som irriterar sig på att Östersund så ofta hyllas av allt från journalister till spelare och tränare, men jag ser verkligen inget märkligt i det. Det handlar inte om att de spelare en publikfriande, trendkänslig fotboll – det handlar om att de spelar en ruskigt bra fotboll och framför allt: De vinner. Hur kan man inte gilla det?
Självklart är det en tung förlust för Häcken. Man såg detta som en jättechans att gå till andra raka finalen och verkligen kunna bygga på den där vinnarkulturen som alla pratar om men som är så oändligt mycket svårare att verkligen tillskansa sig.
Med samtliga Göteborgslag ute ur cupen riktar vi blickarna mot allsvenskan. Och det var efter den här dagen ganska lätt att känna att BK Häcken är ett mycket "färdigare” lag än IFK Göteborg. Att man har en klart starkare trupp och en betydligt intressantare offensiv. Det blåser positiva vindar runt Bravida, det egna kapitalet är ohotat och det senaste årens värvningar ses med avund i de flesta andra klubbar. IFK Göteborg tvingas å sin sida rätta munnen efter matsäcken, trevar mellan olika spelsystem och har en tränare som är mer ifrågasatt än någonsin.
Samtidigt: IFK Göteborg spelade i dag oavgjort mot geniale Rasmus Elms Kalmar FF. Häcken föll med 1–3 mot Östersund. Och det är egentligen det enda vi vet.
