Det är 17 år sedan Johan Elmander senast spelade en seriematch för Örgryte IS, men mot Varberg syntes inte mycket av ringrost. Elmander sprang, slet, nickade och var högst delaktig i spelet redan från start.
– Första halvlek kändes lite seg, som om jag trampade vatten. I andra halvlek hittar jag lite mer rätt i mellanrummet som jag ska göra. Jag fick gå upp och fajtas en del i luftduellerna, och tycker jag funkade bra, jag vinner ju dem nästan varje gång, säger Elmander.
Du går hellre ner och möter än sticker på djupet?
– Du har ju sett mig, jag är inte så snabb längre. Nej men Wille (Atashkadeh) är kvick och bra och likadant med våra kantspelare, så då blir det jag som får ta duellerna.
Öis fick en drömstart, när Johan Hammar efter drygt två minuter nickade in Emil Skoghs hörna från nära håll. Efter målet tappade hemmalaget initiativet något, och Stojan Lukic tvingades till en jätteräddning i samband med en hörna.
I den andra halvleken kom duktige Emil Skogh loss på kanten, skar in – och sköt i stolpen. Matchen var i det läget ännu jämn och oviss, Öis-spelet hackade stundtals.
Men så, i den 61:a minuten, snappade Sebastian Carlsén upp en dålig passning, serverade William Atashkadeh, som hittade in till Johan Elmander. Veteranen kastade sig fram och styrde in 2–0 med en lång tå.
– En lång häl, tror jag till och med. Det var bara att fläka sig och jag kom först på den. Jag vågar inte säga om Wille sköt eller passade. Men vi kan säga att han passade, säger Elmander och ler.
Ganska perfekt att avgöra framför hemmaklacken?
– Absolut, jätteskönt verkligen. Jag hade gärna gjort mål i andra målet och, men det var extra skönt och huvudsaken var att vi vann matchen och får med oss en bra känsla till Stockholm i nästa omgång.
På stopptid reducerade Varberg till 2–1 på straff, men Öis-segern kändes totalt sett rättvis.
– Vi tar en seger och jag får göra mål, det är väldigt skönt. Vi börjar väldigt bra första 20, sedan blir det lite krampaktigt och Varberg tar över mer. Sedan kommer vi ut i andra och då får vi lite mer ytor att kontra. Vi kanske skulle gjort något mer mål med lite mer skärpa.
Johan Elmanders långa väntan på seriespel är därmed över. Hösten fick ju ägnas åt träning eftersom förbundet inte godkände övergången efter att transferfönstret stängt.
– Jag har längtat jättemycket. Men förbundet tycker det de tycker, säger Elmander om den saken.
