Medan Stockholmsderbyt några timmar tidigare spelades i snöfall visade Göteborgsvåren upp sig från sin bästa sida denna påskdag. Det lovade gott, men spelet svarade inte upp.
IFK Göteborg, som i avsaknad av ordinarie vänsterbacken Scott Jamieson, fokuserade 99 procent av sitt anfallsspel längs med högerflanken följde inte upp viktorian mot Sirius med ett lika imponerande spel. Överbelastningen av högerkanten gav på sin höjd några ströchanser och en handfull hörnor första halvlek.
Jörgen Lennartsson var tidigt uppe och gestikulerade. Han ville se mer rörelse, mer frenesi, mer av allt.
"Spelar för kontrollerat"
– Vi måste passa bollen mycket fortare och löpa mycket mer. Vi spelar för kontrollerat och för sakta. Det är meningslöst att ha bollen hela matchen om man inte skapar målchanser, sade han i Cmores sändning i halvtidsvilan.
En banderoll på Kommandobryggan innan matchstart löd ”AFC – tar sedeln dit man kommer!”. Så mycket sedlar finns det inte längre i IFK Göteborg. Däremot ligger Pelle Olssons vältrimmade 4–4–2 i Blåvitts DNA så nog får man ge de blåvita supportrarna åtminstone ett halvt rätt.
Hysén spräckte målnollan
Närmast att spräcka nollan, som skulle föra upp IFK Göteborg i delad serieledning, var Sören Rieks. Efter att Tobias Hysén vänt Alexander Michel ut och in och hittade dansken sköt han från nära håll – dock var U21-landslagets Tim Erlandsson i vägen den gången. Och när Mikkel Diskerud var först på returen var det ett dubbeltäck av Ludvig Öhman Silwerfeldt och Daniel Björnkvist som hindrade Blåvitt från att få jubla.
Det fick dock hemmalaget när Henrik Björdal, givetvis med utgångspunkt till höger, trampade i väg med en karaktäristisk bolltransport och hittade Rieks som bågat ut brett. Hans låga inlägg hoppades över av Henrik Björdal och hittade Tobias Hyséns vänstra bredsida. Den stötte med ett badmintonrackets precision in 1–0 för IFK Göteborg i den 52:a matchminuten.
Tabbe gav Eskilstuna kvitteringschansen
Mohamed Buya Turay gjorde sitt tredje mål för säsongen. Emil Salomonsson trodde han var snabbare än vad han var och bröstade bollen bakåt i planen, ämnat för sig själv. Istället stack den vindsnabbe Buya Turay fram och snodde bollen. Fri med Pontus Dahlberg var han lugnet självt och placerade in kvitteringen. Läktaren, förutom de nio tillresta orangeklädda bakom Dahlbergs mål, tystnade tvärt, men vaknade lika snabbt av ilska när samme Turay gestikulerade mot hemmasupportrarna.
De var dock den sista starka känsloyttringen fansen på Gamla Ullevi gav ifrån sig denna eftermiddag. IFK Göteborgs förväntade slutforcering uteblev – trots både Mikael Boman och Tobias Hysén på planen. Istället var det AFC:s kapten Omar Eddahri som var närmast att göra matchens tredje mål mot slutet. En poäng hemma mot en nederlagstippad nykomling är knappast vad någon i det blåvita lägret hade hoppats på.
