Att göra väsen av sig i en träningsmatchpremiär med 20 byten, försäsongströtta ben och otajmade lagdelar är inte att förvänta.
Därför var matchen mot Sarpsborg som väntat; långa stunder trög, osammanhängande och oroväckande svag framför eget mål. Gästerna tilläts slå och komma till avslut på alldeles för många inlägg, framför allt i första halvlek, även om det var i andra, när mittförsvaret bytts från Mattias Bjärsmyr och David Boo Wiklander mot Thomas Rogne och Benjamin Zalo, som målet föll just så.
Jörgen Lennartsson i synnerhet och fotbollstränare i allmänhet är dock aldrig oroliga efter 0-1-förluster i januarimatcher när serien börjar i april.
Vill han kan han istället lyfta fram Benjamin Zalos coola insats som innerback. Jag skall erkänna att jag knappt har sett honom spela. Han står noterad på noll allsvenska matcher, mycket skadad och utan möjlighet att visa prov på den talang han värvades för i augusti 2015.
Utifrån lördagens insats hoppas jag att Jörgen Lennartsson överväger att ge honom mer speltid. Inget ont om David Boo Wiklander, men precis som för alla talanger är möjligheten till utväxling större hos både Zalo, inhoppande vänsterbacken Edvin Dahlqvist, debuterande August Erlingmark, inspirerade Lawson Sabah och jättelöftet Pontus Dahlberg än Martin Smedberg-Dalence, Sebastian Eriksson och Erik Dahlin.
Utväxling skall inte misstas för kvalitet.
Skall jag vara helt ärlig (och det skall man) behöver Erik Dahlin ta större plats framför eget mål och kommunicera ännu tydligare. Han räddas i analysen av bra fötter och stark räddning vid Sarpsborgkontring i andra halvlek.
På onsdag står Pontus Dahlberg. Först därefter går det att uttala sig om styrkeförhållandet nu när John Alvbåge har flyttat till Minnesota.
Bland plusvarianterna märks Thomas Rognes majestätiska huvudspel, Mikael Bomans styrka i det felvända mottagningsspelet, Abdoul Razaks tekniska och applådgivande nummer, samt att Mads Albaek skänker lugn och trygghet.
Om jag tolkade Mats Gren rätt när vi snackade i paus kan Haitam Aleesami vara på väg från Italien till England, vilket precis som vid en Sam Larsson-flytt, kan ge IFK Göteborg kraft att investera i kvalitet. En anfallare, en yttermittfältare – sedan stänger Gren butiken.
Elias Omarsson sköt IFK Göteborgs första och enda skott på mål i 47:e minuten. Det säger det mesta. Den energi Tobias Hysén visade prov på under inledningen av andra halvlek var Blåvitts bästa offensivt.
Jag var nyfiken på Sebastian Ohlsson. Han kommer bli bra, men blev varse att steget från superettan till allsvensk nivå är längre än man kan tro.
Edvin Dahlqvist gjorde väsen av sig. Han får gärna göra det igen. August Erlingmark bröstade upp sig och fick en varning. Det är karaktär. Mer sådant. Gärna redan på onsdag mot Sandefjord.
