Jo, jag vet att schweizitalienaren och Uefafavoriten Gianni Infantini också har en juridisk utgångspunkt, men tanken lockar; en integritetsstark kvinna som uppenbarligen brinner för både fotboll och rättvisa.
Läste att David Beckham, den brittiske reklampelaren och tidigare fotbollsikonen, anser att lagt kort bör ligga, att fattade beslut, framröstade i demokratisk ordning, bör gälla och att VM i Ryssland och Qatar är viktiga steg på världsfotbollens vandring mot ytterligare geografisk spridning.
Noterade dessutom att Vladimir Putin, president för det land som fick IOK att förlägga vinter-OS på en ort utan minusgrader och snart har alla arenor i ordning inför VM 2018, i december uttalade sig om den avstängde och avgående Fifapresidenten Sepp Blatter som ”en väldigt respektabel person”.
Samme Blatter som förordade just Ryssland som VM- arrangör. Allt enligt devisen ”kliar du min rygg, kliar jag din”.
Den kulturen är utbredd och stinker dessvärre allra mest i Zürich dit blickar nu riktas.
Vi står inför ett spännande dygn, ett i stycken avgörande dygn för världsfotbollen och dess juridiskt bärande organisation Fifa.
Det internationella fotbollförbundet. Korruptionens högborg. De tappade perspektivens epicentrum. Mutkolvarnas oomtvistade örnnäste. Och de tysta överenskommelsernas vardagsrum.
Därför bör Fifas högkvarter i det närmaste avlägsnas från Schweiz, landet där svarta pengar görs vita, där skygga potentater skyr dagsljus och varifrån offentlighetsprincipen fått sina mest selektiva uttolkare.
Blotta misstanken att huvudpersonerna i den censurerade Garciarapporten finns kvar i Fifas ledning efter valet, med syfte att hemlighålla det förljugna får mig tveka inför uttalade vallöften och föreslagna reformer.
När makten hos näste Fifapresident kringskurits riktas lampan mot den kommande generalsekreteraren. Varför inte en svensk? Varför inte Lars-Christer Olsson, med erfarenhet från samma position i Uefa, då i samklang med den presidentkandidat (Lennart Johansson) som i skenet av Blatters dårskap anses bättre lämpad att ha valts 1998?
Det sägs att fotboll förenar. Jag kan hålla med. Kring fotbollen samlas de vilsnaste lycksökare, med de mest skilda uppsåt; inte sällan för att vinna egna fördelar och därmed fälla motståndare.
Är det vettigt att sportens främsta företrädare tjänar 100-tals miljoner om året? Är det rimligt att en fotbollssko i en svensk sportaffär kostar över 2 000 kronor?
Är det begripligt att Montserrat, med 200 licensierade fotbollsspelare, i eftermiddag har lika stor makt över presidentvalet som Tyskland, med drygt sex miljoner? Och är det klokt att en shejk med grumlig syn på mänskliga rättigheter pekas ut som trolig vinnare?
