Fokus hamnade efter matchen på att Hammarby inte "gav" tillbaka bollen till Häcken efter att Juhani Ojala skadat sig. I stället kvitterade "Bajen" till 1-1.
– Jag tycker att vi gjorde en riktigt bra bortamatch – men det kommer bort lite i allt det här. Jag har aldrig varit med om något liknande. Inte en sådan här sak - och så blir det mål.
Men när Paulinho fick ett bra frisparksläge i 94:e minuten tändes hoppet om tre poäng igen.
– Jag kände direkt att ”Palle” skulle sätta den. Han är grym på sådana frisparkar, säger Joel Andersson.
Tränaren Mikael Stahre:
– Jag var tvärsäker på att den skulle gå in. Jag bara var det. Det var en sådan match.
Häckens lagkapten Rasmus Lindgren var den som blev allra mest upprörd vid det där 1–1-målet.
– Ja, jag blev skogstokig. Jag minns inte vad jag sa, mer än att jag var så förbannad och skällde. Det brann till i min skalle, säger Rasmus, som blev stående vid sidlinjen i fem minuter och som inte ville fortsätta spela.
Trots en lång karriär i Europa har han aldrig varit med om en sådan här händelse.
– Att vi ändå lyckades vinna … Den känslan hade man inte när de fick 1–1-målet. Det här är lätt en av karriärens skönaste segrar.
På presskonferensen pratar de båda tränarna om gråzoner, kramp, maskning och annat – men frågan är om inte Hammarby denna augustieftermiddag tog ett kliv ur gråzonen, mot en svart motsvarighet.
– De bröt mot en oskriven lag. Man gör bara inte så, säger Rasmus Lindgren.
Häckenspelarna bestämde sig efter 2–1-målet att gå av planen direkt när slutsignalen kom. De skulle inte tacka någon annat än de egna supportrarna.
– Det var en demonstration från vår sida. Vi ville inte tacka någon som uppträtt så osportsligt, säger Häckens målvakt Peter Abrahamsson.
Joel Andersson kan dock lägga fram en viss självrannsakan:
– Man kanske inte alltid ska räkna med att man ska få tillbaka bollen i ett sådant läge. Vi måste vara på tårna när något sådant där händer.
