Den första finalen, för det spelades två matcher i finalen av Uefa-cupen 1982 vann IFK Göteborg med 1-0 över Hamburg efter mål av Tord Holmgren på Ullevi. Returen som spelades idag för 34 år sedan vann Blåvitt med 3-0 efter mål av Dan Corneliusson, Torbjörn Nilsson och Stig Fredriksson.
En av hjältarna i resen mot finalen och segern var Glenn Hysén.
– Jag minns främst två saker från finalen. Först och främst att jag var skadad men vägrade att vika ner mig. Jag kröp av planen efter 20 minuter och hade extremt ont i ljumsken, säger Hysén och fortsätter.
– Sen minns jag att Schiller (Glenn) var inlåst på toan i tio minuter innan han kom ut. Ingen saknade honom. Men han bytte ju av med mig så det var en jäkla tur att han kom ut tillslut. Han gjorde ett jättejobb.
Vad säger du om finalen rent sportsligt?
– På det sättet vi gör det … att vi vinner med 3-0. Det var ingen turseger direkt. Vi spelade ut Hamburg och året efter vann de Europacupen (Champions League) idag så det var inget blåbärsgäng.
Det verkade inte ni vara heller?
– Absolut inte. Men det gick inte att jämföra oss. Vi mötte ju flera bra lag på vägen till finalen, Kaiserslautern och Valencia var inte så dåliga heller.
Inför kvartsfinalen mot Valencia skadade sig målvakten Tomas Wernerson på träningen. När han skulle få sin behandling gick det mesta fel.
– Han hade fått en smäll på armen och läkaren skulle ge honom en spruta. Det blev en bedövning för en häst och Wernerson kunde ju inte lyfta armen. Han släppte en frispark från 40 meter av Frank Arnesen. Den bollen hade ju fan jag tagit. Men han var helt lam på vänstersida men ville inte heller vika ner sig, säger Hysén.
Tror du vi kommer få se ett svenskt klubblag vara i närheten av era bedrifter?
– Jag tror tyvärr inte det går. De ekonomiska skillnaderna är ännu större nu. Är en spelare bra så försvinner han från allsvenskan direkt. Vi fick ju ändå spela i fem-sex år tillsammans innan någon fattade att vi var något att ha.
