IFK Göteborg har länge lovordats för att ha en av svensk fotbolls bästa ungdomsverksamheter. Det mest lysande exemplet på en kille som gått hela vägen inom det egna ledet är Mikael Dyrestam.

Målsättningen är också att A-laget till 50 procent ska bestå av egna produkter, det vill säga spelare som någon gång under ungdomsåren gått till IFK:s akademiverksamhet.

I nuläget är dock siffran bara cirka 25 procent. Och frågan är om det inte kommer bli ännu svårare framöver att höja den statistiken, med tanke på hur många etablerade nyförvärv som anslutit till klubben.

Debatten om IFK gör rätt eller inte tog fart i går då Helsingborgs Erik Edman sa så här till Helsingborgs Dagblad:

– "Blåvitt" är helt snett på det som jag ser det. Det är många svenska klubbar som jobbar lite märkligt i min värld.

Edman menar att Göteborg borde satsa på egna talanger i stället för att köpa in etablerade spelare från andra klubbar.

Men att Blåvitt väljer fel väg håller inte Roger Gustafsson, ansvarig för IFK:s fotbollsakademi, med om.

– IFK har inte valt någon väg, vi har alltid jobbat så här. Det är bara det att vi under ett antal år inte har haft möjligheten att värva flera sådana här spelare till samma säsong som vi gjort nu. Nu har det varit ekonomiskt möjligt. Det här är bara positivt faktiskt. Vi har den så kallade 50/50-principen, ungdomsakademin ska ta fram spelare till halva A-laget. Den andra halvan får vara hur bra och etablerad som helst.

Hur tror du att de yngre spelarna reagerar på alla nyförvärv?

– Givetvis kan det verka svårare för de yngre att ta en plats. Men det är också lite feltänkt. Om du frågar de unga är det stora målet att spela i till exempel Milan eller Manchester United. Dit går det inte att nå om du tänker att det blir svårt att ta en plats i IFK:s A-lag bara för att det kommer duktiga spelare. Och det är spelarna medvetna om.

Hur många "egna produkter" kommer finnas i A-laget den här säsongen?

– Truppen är väl inte riktigt spikad än så jag har inte räknat på det. Några 50 procent blir det inte. Men det beror också på att många lovande unga, spelare som man kanske tänkte skulle vara kvar i några år, försvunnit utomlands. Samtidigt kommer många unga få möjlighet att träna med A-truppen.

Satsningen kostar pengar, fanns det någon diskussion om att lägga slantarna på att utveckla akademin ännu mer i stället?

– Akademin har sin egen budget och ligger utanför det där. Och den budgeten har ökat i år. Vi har utökat med en och en halv anställd tränare till exempel.

Hur påverkar det här ditt jobb?

– Faktiskt – ju bättre det går för IFK, desto mer märks det på stan och i media. Och då blir vår klubb ännu mer populär att komma till för ungdomarna.

Många drar paralleller till 1998, då flera etablerade nyförvärv kom. Vad är skillnaden nu och då?

– Utifrån kan man tycka att det finns likheter, men det går inte att jämföra. Det är olika individer,både på ledar- och spelarsidan nu och då. Det finns inga likheter vill jag säga.

Vad säger du till dem som är oroliga för att spelare som Joel Allansson och Robin Söder med flera, inte ska få chansen?

– Ju bättre A-trupp desto bättre träningar. Och desto mer utvecklas våra egna spelare. Det är väldigt få som backar för att det är för tuff konkurrens. Det är upp till spelarna att visa att "den där tröjan är min" när chansen kommer. Och – det håller inte att säga att vi har för bra spelare i laget nu, det låter ju inte klokt.