Med tanke på att hemmalaget tvingades fullfölja matchen med tio man, bytte ut skadade Hedinsson redan i paus och i slutskedet hade krampkänning på många spelare hade Axén all rätt att vara stolt över inställningen.

Gais visade en poänggivande lagmoral och kämpade sig till en välförtjänt poäng mot ett långa stunder spelförande MFF, som sällan kom fram till rena avslut och aldrig tvingade Dime Jankulovski till några fantomräddningar.

- Vi började ängsligt och vågade inte satsa framåt. Efter hand kom vi in i matchen och är ganska bra i slutet av första halvlek, tyckte Gais tränare.

- Totalt sett skapar vi för få chanser och slarvar bort några fina lägen för omställningar. Men bakåt har vi bra kontroll på MFF:s toppar och jag är väldigt imponerad av Ekundes spel på en ovan ytterbacksplats.

Mycket av eftersnacket handlade om VM-domaren Martin Hanssons insats. Han kom fel in i matchen, när han först friade en hands i Gais straffområde efter 26 minuter och sex minuter senare blåste en tveksam straff för hemmalaget.

- Det kändes som om han inte var konsekvent, tyckte MFF-tränaren Roland Nilsson.

- Om man har händerna så högt uppe som i vår straffsituation går det att döma straff. Istället blåser han minuterna senare för en boll som enligt Daniel (Andersson) tar i ansiktet och inte på handen.

Wanderson visade med en osäker och två gånger bromsad ansats, att han inte var redo att slå straffen – som mycket riktigt räddades av Johan Dahlin i MFF-målet.

- Med tanke på straffsituationerna kanske rättvisa skipades, sade Alexander Axén sportsligt.

Däremot hade han svårt att köpa domare Hanssons fördelning av varningar, tre till Gais och ingen till MFF. Axén hade däremot ingen åsikt om Reuben Ayarnas andra gula kort i 81:a minuten - "jag såg inte situationen".

Visst förstärkte Ayarna det sena fallet, men i momentet innan fick han en knuff i ryggen av jagande Molins. Även gaisarens första gula var hårt dömt – i en duell där Hansson mer gissade än såg vad som hände?

- Reuben sitter i omklädningsrummet och gråter, tycker han svikit laget, berättade Axén.

Trist avslutning på matchen för Ayarna, som var en av Gais positiva överraskningar. Han stod upp i markeringen av Wilton Figueiredo och fyllde luckan efter skadade Richard Spong på ett utmärkt sätt.

Klart överbetyg även till Hallgrimur Jónasson, som efter ett skadefyllt fjolår omgående visade att han håller god allsvensk klass. Spänstig och tuff i duellerna, följsam i löpningarna mot MFF:s snabba anfallspar.

Den som saknades mest var Pär Ericsson. Utan hans rörlighet och enorma löpstyrka blir det mindre ytor för Wanderson i offensiven. Björn Andersson tillför fysisk styrka och är farlig luften, men är inte alls en lika naturligt forward som Ericsson.

Gais har ett försvarsspel som håller allsvensk klass. Problemet 2010 blir att skapar tillräckligt många chanser för att avgöra jämna matcher. Ansvaret vilar om möjligt ännu tyngre på Wanderson den här säsongen.