Nog försökte Pers och Kerstins pojk med bandy också. Men is och skridskor blev han aldrig riktigt vän med, fotbollen däremot, den hade han svårt att släppa.

Trots att karriären blev väldigt kort, Ljusdals IF och Stockvik från Sundsvall, några andra klubbadresser som spelare finns inte.

Det var en knäskada som fick Erik Hamrén att sluta som spelare och i stället satsa fullt på en tränarkarriär och så var svensk fotboll en hårt arbetande offensiv mittfältare fattigare.

Skolan klarades av i Ljusdal, den tvååriga gymnasiekompetensen blev treårig efter att ha uppdaterats på komvux i Sundsvall.

Det var i IFK Sundsvall som tog sina första egna steg tränare det var också i Medelpads huvudort som Erik Hamrén lärde sig att peka med hela handen, det var nämligen som yrkesmilitär som han försörjde sig.

Det blev en kort karriär i revärer, i mitten av 80-talet var han meriterad nog att få en plats på GIH:s fotbollslinje, en av klasskamraterna hette Sören Börjesson.

Då hade han också övertalat flygvärdinnan Agneta att deras framtida öde var ett gemensamt sådan.

Hamrén blev kvar i trakten av huvudstaden. Enköping, Väsby, Brommapojkarna och Vasalund formade Hamrén son ledare men där kunde det också tagit slut.

Det var inga lyckliga skilsmässor när Hamrén lämnade sina uppdrag, i BP ville spelarna inte ha honom, de tyckte att allt handlade om Erik Hamrén, att det var han och inte spelarna som vann matcherna.

En utflykt till Degerfors slutade inte heller lyckligt, han fick gå därifrån också.

Målmedvetenheten har alltid funnits där, ambitionen också, det var tydligt att det var till allsvenskan Erik Hamrén ville.

AIK blev nästa anhalt, 1995 tillsammans med Hasse Backe, därefter två år på egen hand med två cupsegrar som främsta meriter.

- Passion, lidelse och engagemang, präglar Erik. Han är jävligt tydlig med vad han kräver. Han talade om för var och en vad som krävdes och vid behov om han tyckte att de kunde prestera bättre, säger Ola Andersson, då spelmotor i AIK.

Det sista året, 1997, inleddes med en kvartsfinal i Cupvinnarcupen mot Barcelona tidigt på våren men på hösten var det samma turnering som blev slutet för Hamrén i AIK.

Slovenska Primorje slog ut AIK vars supportrar efter Barcaäventyret betraktade AIK som ett av Europas riktiga storlag.

Några av dem väntade på laget på Arlanda mitt i natten och talade tydligt om vad de tyckte.

1998 var AIK med Stuart Baxter var på väg mot SM-guld och Erik Hamrén var arbetslös.

I Göteborg satt GIH-kompisarna Sören Börjesson och Ulf Svensson och försökte hitta en lösning på de problem Öis hade. Det var riktning superettan trots en strålande inledning på säsongen.

Det behövdes inte någon längre betänketid, Hamrén var ledig, båda hade imponerats av engagemanget och tydligheten.

Hamrén kom, Öis kvalade sig kvar mot Assyriska, familjen slog läger i Mölnlycke och så var bitarna på plats.

Marcus Allbäck kallar Hamrén en av de bästa tränare han haft,

- Han gjorde Öis till ett topplag, han var bra redan då och har förhoppningsvis utvecklats och blivit ännu bättre, säger Allbäck om Hamrén.

Det blev fem fina är i Öis med ett cupguld som främsta merit.

Nästa anhalt blev Ålborg. Familjen slog följe men det fungerade inte, äldsta dottern Carolines hemlängtan blev för svår.

Erik köpte klippkort på Frederikshavnsfärjan och pendlade mellan Ålborg och Mölnlycke.

Mölnlycke är fortfarande basen också när arbetsplatsen finns i Trondheim.

I Ålborg blev Erik från Ljusdal dansk mästare, han blev vald till Årets tränare i Danmark.

Succén har fortsatt i Norge. I Rosenborg är det bara guld som räknas och efter några magra år är Rosenborg Norges bästa lag igen.

Med Erik Hamrén som tränare.