Direkt på slutsignalen tog sig mängder av AIK-supportrar in på plan. Många spelare sprang därför raka vägen in i omklädningsrummet, men inte Tobias Hysén. Han gick lugnt mot ena kortsidan där IFK-supportrarna fanns. Ett par AIK-supportrar sprang fram till honom.

- De skrek lite grann och tyckte att det var sketkul, förklarar han. De var väl skadeglada helt enkelt. Jag kände mig aldrig hotad, men det är klart att det kan kännas lite obehagligt när det kommer in så mycket folk. Min tanke var att det inte skulle påverka mig att tacka våra supportrar för säsongen.

Och IFK-klacken besvarade hans applåder, precis som de gjort så många gånger i år. Inte minst för hans 18 mål som innebär att han vann skytteligan tillsammans med Gais-anfallaren Wanderson.

Tobias Hysén satt i ena hörnet av omklädningsrummet och försökte förklara sin besvikelse.

- Det hade varit värre att släppa in ett mål i den 94:e minuten, säger han. Nu hann man nästan bearbeta förlusten på plan. Det är små marginaler. Senast vi vann guld (2007) hade vi lite flyt, nu var det AIK:s tur.

Själv var han hårt hållen matchen igenom av innerbackarna Per Karlsson och Jos Hooiveld. Fast vid ett tillfälle i den första halvleken kom han loss och fick på ett kanonskott som smet precis utanför Daniel Öhrlunds högra stolpe.

- Hur svårt det än är måste vi nu hitta motivation eftersom vi har cupfinalen nästa helg. Vi har fortfarande en titel att spela om och vi kan ju inte lägga oss ner och dö. AIK kommer säkert att festa ett par dagar, så får vi se i vilken form de är, säger Tobias Hysén.