Det är Pia Sundhages första match som förbundskapten för det svenska landslaget. För 30 år sedan spelade hon i Östers IF i Växjö. I samma stad sker förbundskaptensdebuten mot Schweiz.

När det återstår en kvart till matchstart välkomnar speakern Pia Sundhage "hem" till Växjö och ber publiken ge henne en applåd.

Pia Sundhage tassar omkring på gräsmattan i elljusskenet. Hon vinkar åt åskådarna, ler och ser rörd ut. Hon ser ut att vilja njuta av stunden och önskar att den aldrig ska ta slut.

Pia Sundhages företrädare Thomas Dennerby var inte känd för någon "levande" coachning från sidan av plan.

Hur gör Pia när matchen startar? Hon sitter ner.

Men det dröjer inte mer än en halvminut innan hon får ställa sig upp, Sverige gör 1–0.

Sedan sätter hon sig knappt ner under resten av matchen.

– Att det blev en sån start, det kändes skönt. 1–0 bara sådär ... ler Pia efter matchen.

Efter ledningsmålet går Pia Sundhage att känna igen.

Hon gestikulerar vilt. Flera gånger vevar hon med armen för att spelarna ska sätta fart på bollen och inte hålla kvar den i backlinjen.

När det upprepas tar hon sig för ansiktet.

Men samtidigt när någon gör en bra prestation, som när Nilla Fischer reder ut en prekär situation i en man mot man-situation, eller när Sara Thunebro håller på att skruva in ett långskott. Då jublar Pia Sundhage som om det blivit mål. Hon hoppar, viftar och high-fivear, som i en ulricehamnsk gangam style-variant.

Sverige vinner matchen med 3-0 och Sundhage fortsätter att njuta.

- Jag är glad att vi gjorde tre mål. Sofia Lundgren spelade bra i målet och backlinjen var helt okej. Något som också var bra var att mittfältarna spelade inte så mycket bakåt utan vände upp.

- Mina känslor ... det är jättesvårt att förklara. Jag kommer från ett land där det är en helt annan stämning. I sista landskampen var det fullsatt, 20 000. Men direkt när jag kom hit kände jag att jag är hemma. Jag är jätteglad och jag hoppas få göra många år här, , säger Sundhage.