Fostrade i kvartersklubbar i Göteborg, stora talanger som unga men aldrig uttagna till spel i ungdomslandslagen. Att nå A-landslaget utan en enda pojk- eller ungdomslandskamp på kontot hör till ovanligheterna.

Men hur var Tobias Sana och Mathias Ranégie i unga år? Är de så kallade late bloomers? GP sökte svaren hos deras ungdomstränare.

– Han kom till vår fotbollsskola första gången när han var fem år. Året efter började han spela med 88:orna. Han glänste redan då fastän de andra var ett år äldre, berättar Hasse Nilsson, ungdomsledare i Marieholm Boik, Tobias Sanas moderklubb.

Tekniken och spelförståelsen var Tobias Sanas styrka redan på den tiden.

– Han var liten, han är ju inte stor nu heller, säger Hasse Nilsson och tittar på ett gammalt lagfoto från 1997 där Tobias Sana är huvudet kortare än flera av lagkamraterna.

Sana stannade i Marieholm tills han var 14 år, då han gick till Västra Frölunda. Han gjorde inga A-lagsmatcher för Marieholm och var heller inte uttagen till något distriktslag, vad Hasse Nilsson minns.

Vad säger du om Tobias Sanas utveckling?

– Det är svårt att avgöra på en 14-åring om han kommer bli en toppspelare. Men om jag hade fått frågan då om det var någon i vår klubb som skulle nå så långt hade jag sagt Tobias, så bra var han. Jag är inte förvånad att han spelar i Ajax i dag.

Hur var han som person?

– Ödmjuk, precis som han är i dag. När han fick sin första ledighet från Ajax kom han hit och tittade på en B-lagsmatch. Han sa till mig: ”Du ska veta, Hasse, att mina sista matcher blir i Marieholm.

Första gången Håkan Sandblad såg Mathias Ranégie var under en skolturnering, då var Mathias sju år. Två år senare kom han till Masthuggets BK.

– Han var en supertalang, jag hade aldrig sett maken till spelare innan och inte efter heller. Ändå har vi haft Kalle Corneliusson i klubben, säger Sandblad.

– Många tror att han öste in mål redan på den tiden, men hos oss var han ett mittfältsgeni.

Masthuggets 84:or var en lyckad årgång, laget kom bland annat trea i Gothia cup 1996.

Tre år senare slutade Mathias Ranégie.

– Han ballade ur. Sedan spelade han inget på fem år innan han började i Majorna i division 5. Att han är där han är i dag är helt unikt. Han har missat all taktisk skolning mellan 15 och 20 års ålder. Kolla på Frölundas tipselitlag, de tränar åtta gånger i veckan.

Vad känner du när du ser honom spela i dag?

– Det är stort. Jag och Bosse Davidsson (den andre tränaren i MBK) såg hans första allsvenska mål för Blåvitt, då fick vi ståpäls. Han sa i en intervju att de bästa tränarna han haft är jag, Bosse Davidsson och Peter Gerhardsson. Det känns rätt bra.