Med på landslagets januariturné 2010. Sedan golvad av samma virus som eventuellt har avslutat Robin Söderlings tenniskarriär – EBV. Körtelfeber.

– Den största motgången i min karriär än så länge. Jag låg utslagen i tre månader och åt knappt någonting. Alla muskler tynade bort, koordinationen försvann. När jag kom tillbaks var jag så tunn att skadorna kom direkt, säger Tom Söderberg.

Men Tom kom tillbaks. Och nu, över två år senare, har styrkan återvänt. Tillsammans med speltiden. 25-åringen började visserligen säsongen utanför Häckens startelva, men det blev ändring mot Gais i våras när Kari Arkivuo gick sönder.

Mittbacken Tom Söderberg fick ersätta som vänsterback.

– Det var skrämmande först. Men det gick bra, vi höll nollan (0– 0), och i matchen därpå slog vi Malmö med 5– 0. De matcherna var bra för självförtroendet.

Och säsongen har fortsatt där ute till vänster.

– Jag har aldrig haft så kul på planen som nu, jag gillar att få vara offensiv och kreativ. Det kan jag inte som mittback.

Men i det långa loppet är det fortfarande mittback som gäller. Om det blir aktuellt med landslaget igen, till exempel.

Eller Elfsborg, som det ryktas om.

– Jag har sagt till min agent att jag inte vill veta något eftersom det är så mycket matcher nu. Allt jag hört är att det finns intresse, men jag kan inte säga något alls om vad som ska hända, säger Tom Söderberg.

Vad som händer i eftermiddag är i alla fall säkert. Bortamatch mot jumbon Örebro.

– De har gått bra efter uppehållet och vi tvärtom. Vi får skärpa till oss rejält, och jag gillar såna lägen, säger en revanschsugen Tom Söderberg.

– Det märks på träningarna att två förluster får vara nog. Tävlingsinstinkten höjs, mer aggressioner, mer känslor. Precis som det ska vara.