Med sex minuter plus tillägg kvar till tre förlösande poäng begås de. Misstagen. 

Philip Haglund satsar vårdslöst mot gästernas Daniel Nordmark strax utanför straffområdet. Glidtacklingen gravt försenad och säsongens fjärde gula för den vikarierande mittbacken.

Exakt det drömläge som Helsingborg inte förtjänade. 

– När man spelat nästan 90 minuter kan sånt hända. Men det är inte bra. Nu är det bara bittert, säger Philip Haglund. 

HIF-kvitteringen var kanske extra bitter för Tobias Hysén. Bara två minuter tidigare fick landslagsanfallaren en Robin Söder-räkmacka och bättre läge att punktera en match går knappt att drömma om. Men hjärnsläpp och en fjuttig boll rätt på målvakten från Hysén, som förbannade sig själv både länge och väl efter bommen.

– Inte i dag, svarar Tobias Hysén när GP försöker prata med honom.

Det går kanske inte att säga att det började bra – ett nervöst Blåvitt som aldrig såg ut att ha spelat tillsammans, snarare – men det blev snart bättre. Från den 20:e minuten till den 84:e hade IFK Göteborg näven knuten kring den här matchen.

Jakob Johansson avväpnade HIF-forwards hänsynslöst. Daniel Sobralense och Tobias Sana trivdes gott tillsammans och bjöd bortaförsvaret på en rad karusellturer. Och nyss nämnde Tobias Hysén spurtade ifrån sega mittbackar stup i kvarten.

Och så gjordes ju ett mål.

I slutet av första halvlek ruschade Emil Salomonsson längs högerkanten och slog ett lågt, hårt inspel. Via läcker skarv till Stefan Selakovic som fick öppen kasse och inte kunde göra annat än 1–0.

Sedan en rad 2–0-lägen. Men om inte bollen smet just utanför var HIF-målvakten Pär Hansson där. Och om inte han så stolpen. Robin Söder, inbytt med kvarten kvar, prickade insidan av den.

Och så var det med det. Ingen solskenshistoria den här gången heller. Blåvitt räckte inte ända in i kaklet, tappade ny ledning, kryssade igen.

Mikael Stahre var ändå inte helt utom sig av bitterhet.

– Vi är självklart besvikna över resultatet, men jag sitter här med rak rygg, säger han.