På torsdagen är det dags för en het drabbning mellan Öis och Gais när klubbarna gör upp på Gamla Ullevi. För Jeffrey Aubynn är mötet speciellt, då dentidigare mittfältaren har representerat båda klubbarna. Han var en del av det Öis-lag som i början av 2000-talet skördade framgångar i allsvenskan – men när det var dags att avsluta spelarkarriären föll valet på Gais. Efter en sejour som spelare i grönsvart 2012-2013 stannade han sedan kvar som ungdomstränare i klubben innan resan gick vidare till Malmö FF, där han numera är tränare för skåningarnas P17-lag.
– När jag var i Öis hade jag kanske mina allra bästa år som fotbollsspelareoch vi hade ett otroligt bra lag då.När jag kom till Gais var jag i slutet av karriären och var en annan spelare, som inte gjorde riktigt samma avtryck.
Han har aldrig spelat ett "Originalderby", men han har likväl hunnit med att skaffa sig en ordentlig uppfattning ombåda klubbarna. Och han tycker det finns stora skillnader mellan Göteborgs grönsvarta och rödblåa läger.
– I Gais var det väldigt tydligt att man var ett arbetarlag, att det skulle kämpas, krigasoch spelas fysiskt och med mycket hjärta. I Öis var det mer lirarnas lag. Det skulle spelas trevlig fotboll. Den stämpeln som lagen har utifrån stämde ganska väl. Jag identifierar väl mig mer med den filosofi som Öis står för.
Finns det några andra tydliga skillnader, tycker du?
– När det gäller supporterbiten är Gais-fansen otroligt lojala och trogna. De var där i alla lägen, medan Öisarna kanske ärlite mer fina i kanten och ganska svårflirtade, men ändå engagerade.
Upplever du att klubbarna är jämbördiga "storleksmässigt" eller hur är din känsla?
– Svårt att säga. Jag tycker nog att Öis, när devar i allsvenskan, kändes lite större organisatoriskt än vad Gais var när jag spelade i allsvenskan med dem. Jag upplever Öis som en lite större klubb, men det är svårt att säga.
Har du några särskilda minnen att plocka fram från tiden i de respektive klubbarna?
– När vi fick kvala till Intertotocupen och spela i Europa med Öis var ju otroligt häftigt. Och sedan kan man ju inte glömma bort derbyt mot Blåvitt som vi vann med 5-2, där jag fick göra det första målet inför typ 45000 åskådare. Oförglömliga minnen. I Gais blir det svårareatt plocka fram några sportsliga minnen, vi hade det ganska tufft när jag var där och jag spelade inte så mycket. Men vad jag tar med mig därifrån, som jag är väldigt tacksam över att ha fått vara med om, är att jag fick träffa väldigt många sköna människor i klubben och att jag också gavs chansen där som tränare.
Och några tvivel om vilken klubb som ligger närmast Aubynns hjärtafinns inte.
– Jag ser mig verkligen som enÖisare och det tror jag att de flesta förstår.
Men ändå valde du rivalen när du återvände till Göteborg...?
– Haha, ja. Men det bara blev så. Om jag inte minns fel var Öis nere i division 1 samtidigt som Gais var i allsvenskan, och jag ville avsluta på en högre nivå. Men hade Öis varit högre upp i seriesystemet hade det aldrig blivit så. Då hade valet varit solklart.
Han kommer följa torsdagens derby på tv. Men även om det är Öis som gäller kan han inte sticka under stol med att det finns lite känslor för Gais också.
– Det finns ju ett gäng kvar i klubben sedan jag var där. Jag gillar Benjamin Westman och Malkolm Moenza väldigt mycket, så för deras skull hade jag kunnat glädjas om Gais vann, men mitt hjärta är rödblått.
Hur tror du att det slutar då?
– Jag tycker faktiskt Öis har sett lite bättre ut så här långt in på säsongen, även om Gais har vaknat till lite nu. Så tyvärr, Benjamin, jag säger 2-0 eller 2-1 till Öis.
