Öis-talangen slutar: "Nådde en punkt där det inte gick längre"

Andreas Berndtsson slutar spelar fotboll. Det är hans livs svåraste beslut – men han är lyckligare än på väldigt länge för att han fattat det. För GP berättar Öis-talangen om åren av psykisk ohälsa som fick honom att lägga av.

ANNONS
|

Det finns bilder på Andreas Berndtsson i Öis-tröja redan från när han var bebis. Så länge har Rödblått stått honom nära. Efter tio år i klubben han älskar slutar han tills vidare att spela fotboll. Den får honom bara att må dåligt.

– Det var det överlägset svåraste beslutet jag har tagit i mitt liv. Men eftersom jag har mått så dålig under så lång tid och mått mycket bättre när jag inte har spelat fotboll så kändes det som rätt att ta det beslutet tillslut, säger han.

På torsdagskvällen publicerade Örgryte en nyhet på sin hemsida. Rubriken löd ”Andreas Berndtsson väljer att sluta”. Därunder följer en text där 21-åringen för första gången berättar om de psykiska skador som förstört hans karriär. I flera år har han varit deprimerad. Det har gått i vågor, det var inte ”hundra procent dåligt i tre år” – men heller inte helt bra. Det senaste året har varit värst. GP pratade med honom på telefon samma kväll som hans text publicerades på Öis hemsida.

ANNONS

Hur skulle du beskriva din tid i klubben?

– När jag började i Öis gick min första dröm i uppfyllelse. Åren med P96 var den absolut roligaste tiden i mitt liv. Sedan blev det mer elitsatsning och mindre och mindre glädje, även om jag har förståelse för det. Sedan har det inte varit perfekt. Det har varit upp och ner. Jag är väldigt nöjd med allting ändå. Att nå A-laget var min absolut största dröm sedan barnsben. När jag kom dit blev det en konstig känsla i kroppen. På något sätt var det inte rätt från början, konstigt nog. Och det är just det som fått beslutat att kännas rätt.

Andreas Berndtsson var en stor talang under sina åri klubben och flyttades upp i A-truppen vintern 2016. Akademiansvarige Niklas Allbäck kommenterade uppflyttningen till klubbens hemsida:

– Andreas har aldrig stressat eller tagit lätt på sin egen utveckling utan har jobbat hårt för hela tiden ta steg i och utveckla sin fotbollskunskap vilket nu är varför han ges den här möjligheten. Att en riktig ÖIS:are nu kliver in i A-truppen kryddar det hela bara lite mer.

"Trycker ner dig längre och längre"

Ett drömmål var nått. Andreas spelade i klubben han älskar. Han mötte förebilder i omklädningsrummet och på träningsplanen varje dag. Trots det blev livet till ett helvete. Han mådde sämre än han någonsin hade gjort tidigare.

ANNONS

– Jag mötte några av Sveriges bästa spelare. Mitt självförtroende var under jorden och att då få möta så bra spelare och känna att jag aldrig presterar… jag brydde mig bara om att inte göra något dåligt. När du tänker så trycker du bara ner dig längre och längre. Jag nådde en punkt där det inte gick längre.

I efterhand har han av en psykolog fått förklarat för sig att han bockar av alla parametrar för depression. När det var som tyngst var han oförmögen att göra de mest vardagliga saker. Allt, precis allt, blev jobbigt.

– Jag kunde inte ha två saker i huvudet samtidigt. Om jag skulle flytta en grej från skrivbordet till garderoben och fylla på ett glas vatten så orkade jag inte det. Jag fick stress i huvudet, säger han.

"Kan dölja det jag egentligen känner"

Samtidigt som hans huvud fungerade såförsökte han konkurrera om en plats i superettan. På Öis-gården kände han sig dålig på varje träning – men kunde inte förmå sig att berätta varför till någon.

– Det är lätt att dölja det. Jag kan må skitdåligt men ändå få fram ett leende och dölja det jag egentligen känner. Det är så mycket upp till den som mår dåligt. Den måste prata ut. Det hade varit så mycket lättare om man kunde prata om det. Man måste nästan tvinga dem att tala, det är det som behövs. Det behövs nästan någon som har varit i samma sits för att förstå hur det är. Det är sjukt svårt. Jag önskar jag hade svar på det.

ANNONS

Under vårsäsongen har Andreas inte spelat någon fotboll. Istället har fokus legat på att bli frisk. Utan fotbollen har också glädjen kommit tillbaka.

– Nu jag ingen press på mig. Något har släppt. Det känns som en lättnad att inte behöva prestera varje dag, på varje träning. Det här har varit en skön men väldigt tankspridd period.

Efter att hans text publicerades på Örgrytes hemsida har telefonen fyllts med meddelanden.

– Det är väldigt många som har skrivit men jag har inte läst allihop ännu. Det kommer nog bli någon tår.

Snart sätter han sig på ett flyg till Sydostasien. Någon hemresa har han inte bokat än.

– Jag vill verkligen inte planera någonting. Jag vill bara åka till Asien, vara där så länge jag vill och ta det som det kommer. Det blir som rehab från verkligheten.

ANNONS