Det är trångt och varmt i den mixade zonen, och allra bökigast är det i den hörna där Claudia Pechstein snart väntas dyka upp. Hela den tyska presskåren tycks vara här för att prata med kvinnan som just slutat åtta på 5 000 meter. Resultatet var en besvikelse, för Pechstein har visat god form under året, och planen var att vinna en sjätte OS-medalj på en och samma distans.
Ja, sjätte.
1992 vann hon brons på 5 000 meter. 94, 08 och 02 tog hon guld, och i Turin 2006 blev det silver. Fem raka medaljer i en och samma gren hade ingen kvinna tidigare lyckats med och Pechstein blev en superstjärna i hemlandet.
Sammanlagt hade hon vid det laget vunnit nio olympiska medaljer, varav fem guld. Det gör henne till den mest framgångsrika kvinnliga vinterolympiern i Tysklands historia.
Men så, 2009, kom katastrofen. Pechsteins blodvärden bedömdes som så avvikande att det internationella skridskoförbundet stängde av henne för dopning. Återigen blev Pechstein historisk – som den förste att stängas av utan att ha åkt fast i ett dopningstest.
Hon överklagade genast till CAS, fullt besluten om att få åka till Vancouver-OS. CAS sa nej. Pechstein överklagade till schweiziska högsta domstolen. Den sa också nej. Pechstein missade OS – och karriären var över?
Nej, nej. 2011 var straffet avtjänat och Pechstein fortsatte åka skridskor – och fortsatte att driva processer för att rentvå sitt namn. Ärendet pågår fortfarande, numera i en tysk domstol.
– Det är utan tvekan en stor anledning till varför hon fortfarande håller på. Hon har sagt att hon ”inte tänker låta dem förstöra mig”. Hon känner sig orättvist behandlad, säger Florian Haupt.
Hängivna fans
Han är en av de tyska journalisterna som står där och trängs och på frågan om hon är populär i sitt hemland tvekar han.
– Hon har en grupp väldigt hängivna fans, framför allt i Öst. Men hon polariserar landet, och är väldigt kontroversiell, säger han.
Claudia Pechstein föddes i Berlin 1972, på den östra sidan om muren. Det betyder att hon levde sina 18 första år i DDR – och när landet sedan enades var hon en av de som inte riktigt kände sig hemma längre.
– När hon har fått frågan om varför hon inte skaffat några barn så har hon svarat att hon inte vill, att det inte är hennes värld längre. Så hon är nostalgisk, säger Florian Haupt.
I Sotji 2014 var hon återigen en av medaljkandidaterna, och precis som i år kom hon med en fin säsong i ryggen. Men väl på plats var marginalerna emot henne, och Pechstein fick nöja sig med en fjärdeplats på 5 000 meter.
En stor besvikelse, men kanske en anledning att försöka en gång till, att satsa mot Sydkorea.
"Det var allt eller inget"
Fyra år senare är hon här, och hon inleder sitt lopp lovande. Men de sista varven tryter orken och Pechstein skrinnar över upploppet med en plågad grimas.
Det var aldrig nära. Drömmen om en sjätte medalj på distansen sprack – för tredje OS:et i rad.
När hon äntligen dyker upp i den mixade zonen är hon inte särskilt intresserad att prata om vare sig tid eller exakt placering.
– Det spelar ingen roll. Jag var här för att ta medalj och det gjorde jag inte. Det var allt eller inget, säger hon.
Och den naturliga följdfrågan är såklart: Tänker hon fortsätta?
– Varför inte? Jag kan fortfarande slå de här unga tjejerna. Så jag fortsätter.
På torsdag fyller Claudia Pechstein 46. Det betyder att hon är 50 när OS i Peking avgörs. Hon tänker vara med då också.
– Ja om jag inte är död. Om jag lever då, så varför inte?
