Om någon skulle tippa vart den första svenska medaljen i Scandinavium skulle gå, så hade Erica Jarder varit en hundraoddsare. Hon lämnar EM med ett peronligt rekord som förbättrats med 33 centimeter och hon tog medaljen tack vare ett fantastiskt sista hopp.
- Jag sa till mej själv att jag inte hade något att förlora, berättar hon, och tyckte att bronset inte verkade vara så långt borta.
Efter att ha hoppat 6,71 riskerade hon fortfarande att bli passerad. Bland andra stod sjumetershopparen Olga Kutjerenko på tur.
- Jag hann knappt tänka innan hon hoppade och missade. När sedan Shara Proctor (Storbritannien) trampade över var saken klar. Det var ofattbart, overkligt, otroligt, säger hon.
Det tar tid innan sensationen sjunkit in. Erica Jarder är inte van vid att stå i centrum, hon har varit med i svenska eliten länge men aldrig förr i internationell topp
- Alla säger att jag varit stabil, funderar hon, och jag kan själv tycka att det låter lite tråkigt. Men jag vill fortsätta vara stabil, bara på en högre nivå än förut.
Hon studerar juridik och tränar i Köpenhamn. Det är inte mer än två månader sedan som hon där hittade metoden att hoppa längre.
- Jag och min tränare (Anders Möller) fattade ett gemensamt beslut om att testa två steg längre ansats, fortsätter Erica, och jag kände direkt att det där var något. Det har bara varit att fortsätta.
Hon har blivit snabbare och starkare i Köpenhamn, där hon tränar i en grupp med fyra yngre. Nu är hon redan klar för sommarens utomhus-VM i Moskva och ser karriären skena iväg.
- Detta är en lycka, sådant man drömmer om, säger hon. Jag kom till final med tankar på att slå en motståndare, sedan en till. Medalj fanns inte i förväntningarna.
Ryskan Darja Klisjina vann med världsbästaresultatet 7,01. Hon var lika förvånad över Jarder som alla andra.
- Jag är väldigt lycklig, säger Klisjina till GP, och att se svenskans glädje gjorde mej ännu gladare. Så ska det vara på hemmaplan!
