När han mötte pressen i början av OS beskrev han sin roll i laget och sa något i stil med att han utgör ”länken mellan nu och då”. För Lindström har ju varit med hela vägen. Från de gyllene åren där Helena Ekholm vann världscupen och Björn Ferry vann OS-guld, till mörkret, det närmast totala, under Pichlers ”exil” i Ryssland, och ända fram till nystarten, pånyttfödelsen som tagit fart under det senaste halvåret.
Han är 28 år nu, och han har blivit fyra i tre mästerskapsstafetter tidigare. När Lindström gick ut på den sista sträckan var det mot självaste Emil Hegle Svendsen, den vansinnigt framgångsrike norrmannen med 13 VM-och OS-guld på meritlistan.
Det var nog ganska många i vårt kära grannland som räknade in ännu ett guld där.
Men Lindström visade redan i det första skyttet att han tänkte sälja sig dyrt Han sköt snabbare än Svendsen, och han sköt fullt. Och i det sista, stående skyttet, Lindströms viktigaste stund i karriären, var han iskall. När bommen kom blinkade han inte ens, utan laddade bara om, satte bössan mot kinden – och sköt hem ett svenskt OS-guld.
Ungdomarna gav honom läget. Femling, Nelin och Samuelsson tycks alla sakna nerver. Vi har ju dyrt fått lära oss att det räcker med att en i laget faller ur ramen för att en stafett ska gå åt skogen – men det här gänget verkar inte ens tänka i de banorna. Pichlers skarpskyttar vill bara ha mer, och efter Öbergs guld, och de två silvren levererade de ett klimax som möjligen utgjorde hela detta OS höjdpunkt ur svensk synvinkel.
Och Fredrik Lindström visade, precis som Myhrer och Hansdotter gjort tidigare, att det kan löna sig att streta på, att inte ge upp. Att ta till sig av den yngre generationen, låta sig inspireras och försöka igen. Och igen. Och igen.
Till slut kommer belöningen.
Och då blir det så mycket skönare.
Det fanns mer att glädjas åt denna dag. De svenska curlingdamerna gjorde som herrarna och krossade sitt motstånd i semifinalen. Nu väntar en drömfinal mot hemmanationen Sydkorea, vars magiskt coola skipper Kim Eun-Jung skapar både curlingfeber och glasögon-dito här. Laget kallas ”Garlic Girls” eftersom de kommer från en region där man odlar vitlök, och här i Gangneung Curling Centre satt publiken som förhäxad när mötet med Japan gick till skiljeomgång.
När Kim Eun-Jung – eller Annie som hon kallas – skrek fram sin sista sten till seger exploderade arenan. Söndagens match kommer att bli något väldigt speciellt.
Och innan dess har vi ju Edin och grabbarna.
Det går bra nu, Sverige.
PLUS:
De svenska curlingdamerna är härligt kaxiga när man möter dem. De tänker vinna det där guldet.
MINUS:
Sandra Näslunds fjärdeplats fullbordade ett svenskt freestylefiasko, som är svårförklarligt med tanke på vilka framgångar de haft senaste året. Här finns en läxa att göra.
