Andy Murray blev historisk när han natten till igår vann sitt andra raka guld i OS-tennisen. När han mötte pressen efteråt var han uppenbart slutkörd och fylld av beröm för sin motståndare från Argentina.
– Jag kan bara tänka mig hur jobbigt det är att ha samma problem om och om igen, framför allt mentalt. Det är otroligt att han kommit tillbaka och spelar på den här nivån igen. Han ska vara stolt över det för det är ingen lätt sak att göra.
Nej, det har inte varit lätt för Juan Martin del Potro. 2009 slog han igenom på allvar när han besegrade Roger Federer i finalen av US Open. Då trodde de flesta att 20-åringen gick en ljus framtid till mötes, men en handledsskada tvingade honom till operation och det dröjde till 2012 innan han var i en stor final igen.
Samma år gjorde han olympisk debut och spelade matchen som sedan dess beskrivits som ”den bästa tre-setsmatchen genom tiderna”. Det var i semifinalen mot Roger Federer som det avgörande setet tog två timmar och 45 minuter. Federer vann det med 19-17, del Potro tog sedan bronset.
Men argentinarens handled hade börjat göra ont igen och han tvingades i början av 2014 till en ny operation som höll honom borta från tennis i nästan ett år.
Och i juni 2015 – en tredje operation. Del Potro började på allvar tvivla på om han någonsin skulle kunna spela tennis på hög nivå igen. Många trodde att karriären för den en gång så lovande spelaren var över.
Men del Potro beslöt sig för att göra ett sista försök att komma tillbaka och när han i somras ställde upp i Wimbledon var det hans första Grand Slam-match på två och ett halvt år. Han tog sig till tredje omgången.
– Jag börjar kunna prata om tennis istället för om min handled nu, konstaterade han då.
Slog ut världsettan - blev publikfavorit
I Rio har han varit den stora publikfavoriten. Del Potro, som är stor som ett hus (1,98) och lufsar omkring likt Baloo på banan, har alltid varit populär bland tennisentusiaster. Han spelar med lika delar styrkekraft och hjärta och har en vidunderlig forehand.
Novak Djokovic väntade redan i den första OS-matchen.
–När jag såg lottningen och att första matchen var mot Djokovic tänkte jag, ok, det blir en kort turnering för mig. Men det är alltid en ära att få möta världsettan och jag gjorde en bra match tack var publiken, säger del Potro.
Han slog ut oväntat ut Djokovic – som blev så besviken över fiaskot att han lämnade banan i tårar. Även del Potro grät, men av helt andra anledningar. Segern mot Djokovic visade att han för första gången på flera år kunde mäta sig med de allra bästa.
Och han fortsatte att spela bra. Med de argentinska, sjungande fansens hjälp slog han ut spelare efter spelare och ställdes i semifinalen mot Rafael Nadal. Det blev en osannolik match där domaren förgäves uppmanade ”quiet please” medan spanska och argentinska fans hetsade mot varandra som under ett fotbollsderby. Det blev en holmgång i tre set som del Potro till slut – till synes utmattad – kunde vinna.
Han sjönk ihop på banan och begravde händerna i ansiktet. Publiken var som tokig.
– Det var som en dröm, jag har aldrig upplevt något sådant. Publiken har gjort något speciellt med mig hela den här veckan, och även de brasilianska fansen har visat mig respekt. De har gjort en fantastisk turnering och förtjänade att se en bra match i finalen, säger del Potro.
"Hårdaste matchen jag spelat"
Och även finalen blev ett kraftprov av sällan skådat slag. Del Potro hängde på knäna redan i det första setet och när Andy Murray vann det trodde nog de flesta att matchen snart skulle vara över. I stället hittade del Potro – än en gång – omänskliga krafter och vann det andra setet. Murray tog tredje. I det fjärde hade del Potro setbollar och bjöd på forehandslag så tunga att publiken kippade efter andan.
Till slut, efter drygt fyra timmar, kunde ändå Murray vinna. Hela arenan ställde sig upp och applåderade de två kämparna – och del Potros tårar föll igen.
– Det här kommer jag att tänka på resten av livet. Jag trodde aldrig det här, det här är större än en dröm. Nu har jag en silvermedalj men den betyder guld för mig. Jag kan inte fatta att jag gett mitt land en medalj till, sa han efter finalmatchen.
Journalisterna vill veta hur han orkade kämpa, så länge.
– Jag kan inte beskriva hur jag klarade det ikväll. Publiken fick mig att springa hela tiden, en boll till, och jag ville aldrig ge upp. Jag såg mitt team och alla argentinare, mitt land var bakom mig. Därför försökte jag att aldrig ge upp och slåss till sista poängen, svarade del Potro.
Andy Murray, guldmedaljören, såg mest lättad ut över att det var över.
–Det är en av de hårdaste matcher jag någonsin behövt spela, sa olympiamästaren.
